I vågar atl änhålla att få besvara för att da i AM misstag; som dess författare hr H. Ridd egått, när han, till allmänhetens förvillande, vill lä: den huru landtman: bör från sina mossbeväx Slskogar och beteshagar, hopsamla allt der befin 2 I ligt ev grn samt ogräs och att dermed be i 5 ett tuänt lager af jord, ungefär en tu tjockt,. , t), Att i hr Ridders hemort, Åsaruti, matjord lagret är så stort, att ej det helt och hållet gc Inom en sådan åtgärd blir bortfördt från skogs Äl och hagmarken, är möjligt, men att så är förhå Ak andet i en stor del af rikets mellersta provinse derom torde hvar och en vara fullt öfvertygat jsom närmare känner till dessa utägors beskaffen het; der tallskogen utgör det rådande trädslagej ja, äfven torde Blekinge förete stora områder som SE sådan vidrig hushållning blefvs be röfvade all växtnäring. ), Tyvärr är denna nya metod mycket gamma både i vårt land och på kontinenten, samt äro flera tyska stater stora ansträngningar gjorda fö latt å statsskogaf få dessa s. k. streunutzun; servituten häfda, emedan de der hotat att öde lägga stora trakter och alltid försvårat skogskul tured. Finnes ett större öfverflöd af matjord å någo ställe, så må den det borttagas och användas til j våra kulturväxters fromma, men torde högst sällac ett sådant förhållande förefinnas, så att man mer fullt fög kan säga, att allt det skogsaffall, som: I skogsoch bagmark finnes, och den tunna humus bildning detsamma det bildat allt för väl äro a! nöden för att nära och öm möjligt förbättra der dersammastädes ofta alltför klena vegetationen. Menniskan i våra dagar tyckes med alla de henne till buds stående krafter vara benägen att utarma den jord, från hvilken hon uteslutande hemtar sin näring; så finna vi genom ständigt utkommande landtbruksskrifter huru jordens bördighet aftagit å såväl åkersom ävgsmarker. Då vi förvisso veta att naturen, öfverlemnad åt sig sjelf, ständigt fortskrider till förädling, så måste det vara genom vårt oförständiga hushållningssätt som jordens bördighet aftagit. Mångfaldiga offciella handlingar, om vi icke vilja tro hvad vi sjelfva. se, då vi vandra i skogarne, tillkännage att skogarne på ett betänkligt sätt aftaga; och kän ej någon numera betvifla, att taed deras försvinnande från ett land, der skogsbördeti är af naturen anvisad, försämras landets klimat och naturförhållanden; och skola vi, efter hr H. Riddets åsigt, ej nöja oss med skogssköflingen ofvan jord, utan på allt sätt beflita oss om ätt göra all återväxt omöjlig. Sannerligen kunde hr Ridder gerna behållit sin stora hemlighet för sig, och sig till fromma i all tysthet begagnat sig af de 15 å 1600 lass ange som han beröfvat en mera behöfvande jord med större areal för att tillföras ett mindre fält. Det rent ekonomiska för närvarande tid torde ock vara tvifvelaktigt, då det aftages att ett större lass mossgödsel bör ej kosta mer än 75 öre.. Som, efter beräkning af 100 lass pr tunnland, emedan mossgödseln skall ymnigt utspridas eller rikligt nedläggas i de öppna fårorna, då fullt detta antal lass åtgår, kostnaden blir 75 rår pr tunnland, och då verkningen deraf ej varit större än att det skördats 350 å 400 tunnor potates, på 6 tunnland, eller omkring 60 tunnor på tunnlandet, så torde man med säkerhet kunna antaga att i de flesta fall benmjöl för 50 å 60 rdr, eller 10 å 12 centner, skulle göra större effekt både för potatisskörden och flera år derefter, utom det att utkörningen på åkern blifvit ej ,, så dyr. Äfven gödning med guano samt superfosfater skulle lemna ett lika godt, om ej bättre, resultat för ett billigare pris. Det må med denna penningberäkning vara huru gom helst, är dock en gifven säker följd at, att om från den minst bördiga delen af en egendom afföras de der befintliga växtnäringsämnena, endera helt och hållet eller till någon del, och detta fortgår en längre tid, så skola dessa utmarker Sr i bördighet och förr eller senare blifva öde hedar. Det torde då blifva hr H. Ridders värdiga lärjunge som i sin tur med stor grämelse ser huru jemmerligt månget landtbruk skötes af oförstånd om de skatter, som finnas i våra mossbeväxta skoRn och betesbagar,, och kan han ej underlåta att örbanna den lärdom han tagit för god och som nu ödelagt re hans, derigenom att han på ett oförståndigt sätt öst ur de värderika källor, som stå oss öfverallt till hands i vår kalla nord! Skulle hägn landtman vilja ha mera råd och upplysning i hvad här ofvan sagdt är, så... torde han studera naturens alltid vidt uppslagna och ärliga bok, der han skall med omisskänneliga di finna tecknadt, att man icke ostraffadt afkläder jorden dess väl behöfliga betäckning, såvidt man ej kultiverar och omhuldar henne. För öfrigt uppslå hvarje landtbruksbok, der om betesmarksskötsel förekommer, och säkerligen skall der, i likhet med uttrycken i Arrhenii, finnas en klagan öfver satt man hittills i allmänhet så föga bekymrat sig om betesmarkernas skötsel. Tenhult den 21 Juli 1869. A. H. Sandblad.