Den unga drottningen bar ej lemnat sins rum i afton, svarade Diane. Ej heller vil jag råda dig, broder, att just nu ställa dig 1 vägen för la pelite entöte.n cHvad, är hon så intagen af det der persikoansigtet ? Hon skall få betala det! Broder, inte någon strid! Min far, säg SE att hon aldrig skulle förlåta honom et.n aFrakta ingenting, dotter, sade OChevaliern; denna dårskap kan slutas på ett mycket bättre sätt, om du bara vill gifva oss nödiga underrättelser. Hon vill ingenting säga, svarade Diane; hon har fått sina fordna nycker igen — hon är nu stolt och fåordig. aPeste! Du kunde ju förr linda henne kring ditt minsta finger, och nu? Med tiden, har jag ju sagt, svarade Diane. Underligt nog hade hon ej minsta betänklighet vid att aflocka Eustacie hennes hemligheter och sedan förråda dem, men hon kunde ej uthärda tanken på den snara hon lagt för den intet ondt anande ynglingen, som så hjertligt tackat henne, utan att drömma om att hon lyssnat för att uppsnappa hans hjertas hemligaste tankar: eTiden är allt för oss, sade hennes far; auppskof gör vår olycka. Ditt arf går dig ur händerna, min son. Ynglingen skall snart, genom att afsvärja sitt kätteri, vinna hofvets gunst; han skall med konungen spela samma spel, som hans far med. kung Henrik. Du skall ej ega något mera än ditt svärd, och för dig, min stackars dotter, återstår ingenting annat än att åberopa din tants af Bellaise godhet, om hon kan mottaga en fattig flicka i sitt kloster. Det skall aldrig ske, sade Narcisse. Mitt svärd skall snart afgöra den saken med en. stor bonde som den der, som känner just