På L. J. Hiertas förlag bar i dag utkommit: TEATER och DRAMA UNDER ANDRA KEJSARDÖMET. A RUDOLF GOTTSCHALL. Bearbetad från tyskan och försedd med tillägg af C. EICHHORN: Pris 2 rdr 50 öre. Innehåll: Inledning. — Teatern och regeringarne — Laga tillstånd. — Teatercensuren och teaterpolisen. — Landsortsteatrarne. — Teatrarne i Paris. — Teaterpubliken. — Mellanakten. — Foyern. — Claquen. — Teaterkritiken. — Th6åtre frangais. — Stora operan. — De andra med anslag försedda kejserliga teatrarne. — Gymnase och Vauderille. — Boulevard och folkteatrarne. — Skådespelarne. — Konservatorierna i Paris. — Lagliga bestämmelser. — Rachel. — De förnämsta aktörerne vid Theåtre frangais. — Skolan för den moderna sedekomedien. — Lemaitre och skolan för boulevarddramatiken. — Komikerne i de populära styckena. — De dramatiska författarne — Författarnes eganderätt. — Societe des auteurs et compositeurs dramatiques. — Domstolarnes rättsvanor och bruk. — Jemförelse mellan franska och tyska förhållanden. — Andra kejsardömets drama i allmänhet, dess karakteristik och inledning. — Nyklassikerna: Francis Ponsard. — Ecole du bon cens. — Avgier. — Doucet, Laya. — Romantikerne och deras cpigoner. — Victor Hugo, Alexandre Dumas, Eugene Scribe. — George Sand och Alfred de Musset. — Octave Feuillet, Louis Bouilhet, Jacques Vacquerie, Theodore de Banville. — Demi-monde-dramat. — Alexandre Dumas sonen. — Den satiriska sedemålningen. — Victorien Sardou. — Folkskådespelet. — Farsen. — Vådevillen. — Innehållsförteckning. — Register. Öfversättarens förord. Det skulle vara fåfängt att förneka det öfvervälde den franska dramatiken ännu i dag utöfvar å Europas flesta scener och bland dem äfven på den svenska. Det kan således sägas vara ett sakörhållande, att vår publik står i oaflåtlig beröring med denna dramatiks alster, allt efter som de i sitt hemland se dagen: och det är ju bekant. att nyheterna från detta håll beständigt undantränga hvarandra. Men om nu allmänheten en längre följd af år är vittne till en omfångsrik utveckling, som försiggår, snart sagdt, under hennes egna ögon, skall nödvändigt ett behof uppstå att närmare taga reda på förloppet af denna utveckling, hennes hufvudsakliga moment och de ledande idber som gjort och göra sig gällande inom henne. En dylik öfversigt af den nyfranska dramatiken har hittills fullkomligt saknats hos oss, och detta är detsom förmått utgifvaren att till vårt språk öfverflytta och för svenska Jäsare lämpa föreliggande arbete. Det är författadt af den bekante dramaturgen och litteraturhistorikern Rudolf Gottsehall och finnes infördt i den af honom utgifna tidskriften Unsere zeit för 1867. Utom sin litteraturhistoriska sida eger arbetet äfven en ren praktisk, som torde innehålla mycket lärorikt för oss, nemligen den ganska utförliga redogörelse för Frankrikes teaterförhållanden, som utgör dess förra hälft. Utgifvaren, som under en flerårig trägen sysselsättning med den franska dramatikens nyaste alster haft tillfälle att något så när i enskildheter studera ämnet, har med sitt val fallit på detta arbete, just emedan det i allt hufvudsakligt utgör en samvetsgrann och trogen framställning och i allmänhet vittnar om en insigt i franska förhållanden, som icke kommit på alla tyska författares lott. Öfverallt der så ske kunnat har dessutom utgifvaren granskat och, i fall af Behof, rättat och fullständigat uppgifter eller ctt och annat omdöme, som synts honom allt för starkt strida mot den billiga och lugna uppfattningen. Genom att i anmärkningar nämna de öfversättningar af franska dramer, som hos oss givits eller tryckts, har han dessutom sökt att ytterligare öka arbetets nytta för sina landsmän. Att förkortningar på ett eller annat ställe skett, torde ej behöfva försvaras, då syftemålet med arbetet endast varit att lemna en öfverblick, ej att grundligt uttömma det rika ämnet, hvilket utgifvaren framdeles torde komma att sjelfständigt behandla. 3462)