Aftonbladet – 17 augusti 1869, sida 2

åt för att förmå henne att gifva en bifallande nick till svar på prestens fråga. Hennes gynnade älskare stod ickelångt derifrån, han som gifvit sitt samtycke till detta offer blott för att få den hämd hvarefter han törstade, och hennes moder, som sjelf förderfvat sina barns hjertan, betraktade med välbehag den af henne gräfda grop af förräderioch blodsutgjutelse, som väntade hennes fiender. Bland de många som obekymradt lekte vid randen af denna afgrund, voro de båda unga, hvilkas enda tanke var att få sända en blick och ett leende mellan galleriet, der drottninsens damer sutto, och engelska ambassadörens svit, under det de sökte draga sig till minnes sin egen förmälving der. Berenger tyckte sig tydligt se sin fars allvarliga anete, medan Eustacies förnämsta hågkomst vällde den hvita sidenklädningen och de blå urkoserna, hvilket allt hon också sedan sett hvarje högtidsdag, såsom helgdagsdrägt åt vår fru af Bellaise. Hon qvarstannade i koret under messan, men Berenger följde med de öfriga sngelsmännen utikyrkans skepp, der Coligny fördret tiden med att betrakta de fanor, som blifvit tagna af honom och af Conde och sale att han hoppades snart se dem ersattaaf spanska. Berenger stod så nära koret som möjligt och lyssnade andäktigt och med obeäckt hufvud till sången från högaltaret, försjunken i andra tankar och utan att märka tt hugenotterna med missnöjda blickar beraktade honom. Men äfven andra hade närkt att han uppmärksamt syntes lyssna till sången.