Aftonbladet – 17 augusti 1869, sida 2

liern bodde ännu på Berengers bekostnad i Croix de Lorraine; det var blott vid högtidliga tillfällen de infunno sigi Louvren. Ett sådant inträffade emellertid påföljande söndag, då Henrik af Navarra och Margareta af Frankrike skulle genom vigsel i äktenskap förenas. Dispensationen för dessa båda var kommen, men till Eustacies stora belåtenhet hade ej dermed följt något svar på det af henne undertecknade brefvet med begäran om skilsmässa. Den ofvannämda dispensationen hade också i sjelfva verket allsicke kommit från Rom. Påfven skulle visst icke lemnat sitt bifall till föreningen mellan en hugenottisk prins och en dotter af Frankrike, och Karl hade troligen med sin moders vetskap anskaffat ett falskt dokument; hon hoppades derigenom ännu bättre kunna snärja sina offer och han trodde dessa vara starka nog att slita nätet sönder och befria både sig och honom. Söndagen den sjuttonde Augusti 1572 firades detta lysande bröllop. Till detyttre var det en herrlig syn att skåda allt hvad Frankrike egde af furstar och ypperliga ädlingar samlade omkriog den stolte brudgummen, hvars ungdom och utmärkta egenskaper lofvade så mycket, och omgifva den makalöst sköna bruden. Tappra, högsinnade och hängifna voro den förses lysande följeslagare, sköna och högt begåfvade den senares, och deras förening tycktes lofva det af borgerliga strider så länge sönderslitna riket en långvarig fred. Och dock gapade en afgrund under detta blomstertäcke! Brudgummen och hans följeslagare voro som lejon i jägarens nät, och det lockbete som fört dem i snaran var bruden, sjelf ett så motvilligt offer att hennes läppar nekade att uttala äktenskapslöftet, och hennes broder mäste böja bennes hufvud fram