Aftonbladet – 17 augusti 1869, sida 2

la Reine och italienska vaser och cameer bakom denna gardin. Der är hela Trojas belägring, som kanske herr baronen är god och förklarar för min kusin, medan jag sitter här på denna dyna och hör på belägringen af S:t Quentin, berättad af herr de Selinville. Herr .de Selinville var den tråkigaste person vid hela hofvet; hade varit med i alla slag från Pavia till Montrontous och beskref dem alla med de minsta omständigheter. Diane var ett slags gunstling hos honom; hon förstod så väl att uppmärksamt lyssna till hans äfventyr. När hon nu hört beskrifvas konungens af Navara intåg i Paris, hvartill kom den gamle herrns jämmerliga klagan öfver att hans egna brorsöner befunno sig bland de tre hundrade hugenottiska adelsmän, som eskorterade konungen, behöfde hon endast ge akt på huruvida hans minnen fört honom till Flandern eller Italien, för att då och då kunna göra en passande anmärkning. För öfrigt lyssnade hon ej på honom, utan blott på samtalet bakom gardinen. Likväl var det med möda hennes vid hofvet inlärda sjelfbeherrskning denna gång stod henne bi. Det var icke så mycket sjelfva de ord hon hörde — mon ange, mitt hjerta, min högt älskade, — dessa uttryck voro vanliga och Diane hade länge nog tillhört enkedrottningens squadron,, för att förakta dem som använde dem, endast litet mindre än dem som trodde derpå: det var snarare den hjertliga ömheten och allvaret i den ton, hvarmed dessa ord uttalades, som gåfvo henne en aning om värma och verklighet, långt mera än hon någonsin kunnat föreställa sig. Hon bade hört, och många gånger hört, män med glödande ifver, halft vansinniga af passion, förklara sin kärlek, men hon hade aldrig hört något som liknade den milda, skyd