Aftonbladet – 16 augusti 1869, sida 3

tan och obehaget af att sammanträffa med honom. Enustacie smålog med en min af öfverlägsenhet öfver dessa allax. Pauvre petite! sade Diane harmsen, hon tror verkligen på hans kärlek. : Jag vill inte höra ett ord mot min make, sade Eustacie och vände sig om för att gå, men Diane steg upp, lade handen på hennes Arm och sade med mycken hjertlighet: Min dyraste, så få vi ej skiljas. Jag vill blott. veta livad det är, som så nära rörer min älskling. Jag trodde att hon älskade oss och höll sig till oss; hvarföre skall hon vända sig från oss, för den som i halfva sitt if förgätit henne? Hvad har han gjort för att fånga detta stackars lilla hjerta? Jag kan inte säga dig det, Diane, sade Eustacie öppet, och ehuru bon slog. ned ögoben, glödde hennes kind mera af-sällhet än af medvetande om något att rodna öfver. Jag älskar honom öfver allting, och vi förstå hvarandra nu, och det tjenar till intet att försöka skilja oss åt. Ack;, stackars liton, hon tror det, Hon! sade Diane, och då återigen på Eustacies äppar lekte samma leende som nyss, tillade ton: Uch huru vet du att han älskar dig? Diane spratt till af förundran vid den stråande blick som: mötte hennes och den klara odnad, söm gjorde Eustacie fullkomligt skön detta ögonblick; då hon svarade: Jag är ju hans hustru! Det är nog! och nnan kusinen hann säga något tillade hon Men, Diane, jag har gifvit ett löfte att inte ala derom. Jag vet att han skulle förakta vig om jag ej kunde hålla mitt ord; derföre ill jag inte tala med dig, förrän jag får säga lig allt, och nw går jag till Gabrielle de finenis, för att hjelpa henne med herdinnan, iom hor syr. (Forts.)