Aftonbladet – 16 augusti 1869, sida 3

strängt förbjudet af konungen att tala. om den je som beseglade henns öde, att hor jej vågade yttra en stafvelse derom; men å andra sidan var hon så lycklig af att ega denna ljofva hemlighet, så van att berätta allt för Diane och längtade så att få tala om sin make, att hon fruktade att förråda alltsammans om hon: blott: blef allena med sin kusin, derför undvek hon denna. Men Diane, som visste att hennes far litade på henne för att få veta huru sakerna stodo, Diane som var stött på denna lilla genomskinliga varelse, än glödande och leende af dold sällhet, än blek, ängslig, nekande för det hon låtsåde en kärlek som hon naturligtvis var allt för barnslig att kunna erfara, hade fast baslutat att aftvinga henne en bekännelse. Och då alla -hofvets damer togo plats i salen der de vanligen arbetade på de silkesbrogerier hvari Katarina af Medicis var mästarinna, satte sig Diane i en fönstersmyg och vinkade sin kusin till sig. Pustacie vågade ej annat än lyda. Hör på, liten, sade hon, hvarföre bryr du dig ej mera om din stackars kusin? Åh, se så, sätt dig der — ty FEustacie stod med sitt brodersilke i handen; som om hon genast tänkte vända tillbaka till sin egen plats. Hennes kinder glödde och hon svarade hviskande, och-med förnärmad min: Du vet hvarföre, Diane! Huru kunde du hafva hjerta att taga honom ifrån mig? Det var för ditt eget bästa, barn; för att rädda sig från en simpel äfventyrare, svårade Diane leende, men dock med bitterhet. Min make sade Eustacie stolt. Bah! Det vet du väl att han inte är!x Enstacie ämnade svara något men hejdade sig, högt rodnande, och Diane fortfor: Ja, mitt hjerta, han har verkligen rågot intagande, och vi ville alla bespara dig smär