Aftonbladet – 16 augusti 1869, sida 3

stacie, så mycket mer som alla markis Ni-deMerles efterlsnmade rikedomar, af Diane betraktades som bestämda för hennes broder och ett. medel att höja både honom och henne sjelf i verldens ögon: Hon betraktade Pustacie som ett slags familjeklenod, som skulle öfvervakas och värdas för hennes bro. lers räkning, och när hon först upptäckte att len unge baronen misstagit sig om hvem af amiljens döttrar, som tillhörde honom, var let dels af omsorg för Eustacie, dels för att utföra sin fars afsigter, och slutligen också lerföre att hon fann ett egendomligt nöje i samvaron med den uppriktige och glade Becenger, som hon fortfor att söka bibehålla onom i sin villfarelse. Hennes far trodde ig hafva trängt Berenger så helt och hållet bakgrunden, att han knappt skulle komma att stanna vid hofvet så lång tid som behöfles för att upptäcka misstaget. Diane deremot. inbillade sig nästan att hon skulle Kunna vinna hans tillgifvenhet och erhålla så mycset inflytande öfver honom -att han verklisen gifte sig med henne och för hennes skull stannade qvar vid franska hofvet — en vild lröm, men ett bättre luftslott än något af lem hon eljest brukade bygga. Allt detta strandade emot konungens opåäknade vänskap för Sidney, som också förde inge Ribaumont till hofvet, och redan då nadame Marguerite roade sig med att föra let unga paret tillsammans, förstod Diane att sanningen snart skulle uppdagas och likaså rennes egen roll i den nyss spelta komedien. Det skulle således blifva slut på de angeväma samtalen mellan henne och den unge nannen med det friska, öppna anletet, som å mycket roade henne; men en qvinna anar ultid när hon väckt beundran och Diane rodde säkert att ännu några dylika snärande försök skulle värna och uppmjuka den