Aftonbladet – 16 augusti 1869, sida 3

som föregås och es af några sekunders mörker, brinner på en höjd af 154 fot öfver vattenytan, lyser i riktningar från NO., O. och 8. öfver till NV. på kompassen och bör blifva i sigtbart väder Free ett afstånd af minst 14 minuter eller V. mil. d) Hanö fyr, ny. Fyrljuset från en linsapparat af 4:de ordningen med stillastående hvitt sken, som hvarannan minut afvexlas med röd blänk, hvilken föregås och följes af några sekunders mörker, lyser rumdt om horisonten. Lysapparaten är anbringad å ett hvitmåladt torn invid fyrbetjeningens rödmålade boningshus, hvars grund ligger 194 fot öfver vattnets yta, öfver hvilken fyrljusets höjd är 224 fot, och bör detsamma blifva synligt i sigtbart väder på ett afstånd af 14 minuter eller 3, mil. Sjöfarandes uppmärksamhet fästes dock derpå, att i Hanöbugten icke sällan förekommer tjocka, särdeles under våroch höstetid. — Vid Svenska jägareförbundets i Norrköping 4:de målskjutning för innevaraude år, som försiggick i fredags vid Klingsberg, app: nåddes i täfling å tafla, på 400 fots -afstånd, 36 holm af bankkamreraren Ph. Valentin, hvilken jerför belönades med jettonen i silfver, 33 points af kontoristen E. Peterson och 31 points af verkmästaren J. Hnlt, hvilka begge tilldelades jettonen i brons. Vid stjernskjutningen träffade hofjägmästaren V. A. Hamnström, handlanden B. Andersson, verkmästaren J. Hult och kontoristen E. Peterson med alla tre skotten. — IE bref från Mapstaden, dateradt den 7 Juni, har den unge elefantjägaren Axel Eriksson från Wenersborg redogjort för -sitt senaste vistande i det inre af Amerika. Han skrifvsr: Uti Augusti förlidet år lemnade jag i sällskap med en annan europ Damaralandet, Vi reste först till Owambolandet, stannade der en månad och styrde sedan kosan till Okawango. Vi träffade de första elefanterna omkring en dagsresa från floden. Under loppet af en månad sköto vi 8 elefanter, alla stora hannar. -Betarne efter hvarje elefant äro värda omkring 500 rdr. Köttet, som är hvitt som snö, är mycket godt, isynnerhet i närheten af ögonen; hjertat är en läckerhet. Fötterna och snabeln efter en ung elefant smaka bättre än mnågonting annat i köttväg. Under 4 månader har jag lefvat på torrt elefantkött. Sedan vi dödat den sista elefanten började elefanterna att blifva ön talrika; men vi måste skynda oss tillbaka till Owambolandet i följd deraf, att samma röfvarband, som sköt gamle Svante Smith, var på våra spår. Jag sålde mina två jagthästar, en till höfdingen af Öwambolandet Orsykango, den andra till höfdingen af Owaquambe Najowa. Den senare är en god vän till mig; han lånade mig en vagn, som han tillbytt sig af en af jägarne, för att föra elefantbenet uti, värdt omkring 5000 fdr. I Februari lemnade jag Owambolandet och kom till Hvalfiskbugten i slutet af Mars, hvarest jag lyckades att genat få ett fartyg, som förde mig till Kap. Men detta var en förfärlig resa; vi förlorade en af masterna, en sjö bortspolade kökshuset med-en mängd andra saker på däck, så att vi måste lefva af vatten och bröd tills vi framkommo till Kap. Här är allting så vackert och ovanligt, men jag trifves icke här. För hvad som blir öfver-när alla resekostnader, som belöpa sig till omkring 2000 rdr, äro betalta, ämnar jag köpa handelsvaror och föra med mig till Damaralandet, dit jag snart vill begifva mig. Der stannar jag tills November, för att tillbyta mig strutsfjädrar, hvarefter jag åter begifver mig på elefantjagt. När sta gång jag kommer till Kap, hoppas jag vara tillfälle att derifrån begifva mig hem. WENERSBORGS TIDN.)