Aftonbladet – 14 augusti 1869, sida 3

Pt ar gts män or Sgt rt gal bn Aa ee NÄRA ba att månen icke har någon högre uppgift ä rJatt lysa med det ljus den tar på kredit a solen. Men det värsta af allt var, att akademie så der nolens volens tog bort väderleken u Jalmanackan. Det var att med omild han Igripa folket i hjerteroten och slunga tviflet T brandfackla in i menlösa själar. Den son T känner folket vet att almanackan för mång; tusende är bibeln nummer två, och att tro å dess väderleksuppgifter icke kunnat om rankas af seklers missräkningar. När den tiden kommer, då allmogen kö per almanackan för år 1870, skall en klagan spörjas öfver hela Svea land, och Guc vet om inte vetenskapsakademien blir tvungen att ge ut en ny upplaga med den gamle väderleken uti. I annat fall ppt hel säkert en betydlig minus vid försäljningen a den populära folkskriften, ty mången skal tveka att offra sina 14 öre för en almanacka utan solsken, regn och snö. Vetenskapsakademien kan visserligen försvara sin handling med att säga, att redan sjelfva namnet väderlek (vädrens lek) antyder att man icke på allvar kan beräkna när solen skall leka kurra. gömma och molnen hålla sin lustiga hvirfveldans öfver våra bygder. Men en flera hundraårig vana låter inte resonnera. med sig och den nya reformen skall åstadkomma en förfärlig villervalla-i kojorna. Jag har redan fått erfara en ÅG af den oviljans-storm, som skall utbryta vi jultiden, då den nya almanackan börjar köpas på landet. Häromdagen reste jag nemligen ut till Roslagen och bland annat kom jag att tala med bondgubbarne om den nya väderleksreformen. Det kan nu hinte vara sanning, förklarade en af-.dem. Man kan väl hinte låta väder hoch vind få usera som de vill med hoss stackars bönder., Jag försökte på bästa sätt förklara, att vädret icke skulle blifva sämre för det. Det må vara det, invände en annan, men få vi hinte något hatt rätta hoss hefter, så går det på tok med ela tutten. Ur vill an hatt vi ska kunna berga öt om det hinte står hi halmanackan när det blir vackert väder. Men, kära vän, det händer ju ofta att ni slår höet och det regnar dagen efter, fastän almanackan lofvar solskensdagar,, inföll jag. Nånå, hen får väl hinte vara hobillig eller. Det kan slå slint: med hallt är i verlden, och ljuger halmanackan nångång, så säger on väl sanningen med ibland. Det var omöjligt att öfvertyga gubbarne om. oskadligheten af den nya reformen. De förklarade i korus, att det skulle vara hobilligt att lemna väderleken fritt spelrum, och slutade med det påståendet, att hela bistorien var uppdiktad utaf mig. Det här hinte för roskull an här tidningsskrifvare!, ropade en af landtmännen med ett försmädligt grin, som var helt nära att skaffa honom en duell på hälsen, ty nu för tiden svarar alltid en publicist med en utmaning på en förolämpning. . Duellen har verkligen kommit på modet igen, och det är hrr publicister den äran mest tillkommer att lifva. upp den gamla seden. De franska publicisterna gå för närvarande med pennan i ena handen och värjan i den andra. Äfven i norden har man nyligen haft n dvuellhistoria och jag väntar flera med det snaraste, ty ptankarhe ä delade om det är ätt eller orätt att polemisera med värjspetsar och pistolskott. ; Jag satt härom qvällen på Hasselbacken i tt sällskap, der duellen kom på tal. En ung man med hetsigt blod förklarade lå, att. om han icke besvarade en förolämping med en utmaning, så skulle han blygas ör sig sjelf och icke kunna lefva en. dag ÄNEre. Det är rätt! instämde hela sällskapet, ch jag, som alkid betraktat en duelsom en arbarisk handling, kände mig vackla i min fvertygelse. Jag funderade till och med tarkt på att dagen etter köpa ett par pistor och värjor att ha till bands vid mträf ande behof, en då kom jag lyckligtvis ihåg att Jean aeques Rousseau hade sagt något om duelnn. Jag slog upp hans skrifter och letade : ls jag fick rätt på stället. Der stod: ; Akta er att förblanda det heliga namnet eder med den barbariska fördomen, som itter alla dygder på spetsen af en värja och . om är mäktig blott att skapa tappra us-. ngar. : Den rättänkande mannen, hvars hela lif r utan fläck och som aldrig visat något ecken till feghet, skall.neka att besudla-sin and med ett mord, och derigenom blifva nn mera hedrad. Säker i sitt samvetes enhet går han fram med höjåt hufvad. Han varken söker eller fyr sin fiende. Man ser itt att han fruktar mindre att dö än att öra orätt, att han skyr brottet men icke uran. Det sanna modet sätter alltid dygden öfer omständigheterna och består icke utiatt åss, men att icke frukta för något.v Den hederlige Jean Jacques! Han icke ott räddade mig från min vacklande ståndankt i duellfrågan, utan också från en gana känbar utgift till värjor och pistoler, och etsamma hoppas jag han skall göra med alla ina medbröder inom: pressen. Hvad skall det också tjena till att slåss å det fins så många andra nöjen att sysseltta sig med. Den ena glada tillställningen inner knäppt att sluta förrän-den andra är fall fart. — Bröllopshögtiäligheternas jubel sh valmötenas muntra skratt hade icke förs ingat invän vi i ra fingg ett nytt ppslag af den glada politiken. Öch om nåa få dagar ha vi ju vära kungliga teatrar full. gång, Jag kan inte säga bestämdt när pi -skall Inna taga kikarn i fickan och gå och sätta på operans parkett, men inte dröjer det nge, ty de artistiska flyttfåglarne komma er och det tyder på att säsongen nalkas ed stora steg. Hvarenda dag möter jag gon nyss återkommen prest eller prestinna konstens tempel, och nästan alla utan unntag klaga öfver att de icke längre fingo aska i hafvet och meta aborrar ute på dk det bt Ana RA MALE dk mk VR ——— VV VD SRS he rr Kr