Aftonbladet – 14 augusti 1869, sida 2

UTRIKES, FRANKRIKE, Den 9 dis skedde i Sorbonnes stora sal prisutdelning till eleverna i Paris och Versailles gymnasier och lycter. Sistlidet år gaf denna högtidlighet anledning till stormiga uppträden. Den kejserliga prinsens närvaro förorsakade då en obehaglig protest af general Cavaignacs son. Den kejserliga prinsen var nu icke tillstädes och allt gick lugnt för sig. Marskalk Canrobert, öfverbefälhafvaren för Paris-armen, mottogs denna gång utan demonstration. Han hade nemligen denna sång infunnit sig i rättan tid, och de trumhvirflar, med hvilka han alltid helsas, afbröto nu icke högtidligheten, såsom händelsen var sistlidet år, då fån kom för sent. Den nye andervisningsministern höll ett tal; som skall ha varit temligen ointressant och af hvilket man icke fick någon ledning att bedöma hvilken riktning han egentligen tillhör, NORD-TYSKLAND. Ett möte, skulle den 7 dennes öppnas i Eisenach mellan de tyska social-demokraterna. Det gälde en strid mellan två fiendtliga partier bland demokraterna; det ena under ledning af den preussiske deputeraden dr Schweizer, som lärer stå i Bismarcks sold och hafva till uppgift att bearbeta den preussiska arbetarebefolkningen för den bismarckska politiken, den andra undercanförande af två i Tyskland mycket bekanta sachsiska demokrater och medlemmar af nordtyska riksdagen, litteratören Liebknecht och svarfvaremästaren Bebel. Dessas politiska sträfvanden gå ut på att störta Preussens militära herravälde i Eee och upprätta en tysk förvuadsrepublik, Mötet upplöstes emellertid redan första dagen i split och förvirring. Schweizerianearne blefvo förargade öfver att se sig i minoriteten vid en omröstning, förklarade denna vara ogiltig och lemnade församlingssalen under afsjungandet af Marseillalsen, hvarefter ordföranden måste förklara mötet vara upplöst. Degoda borgrarne i Eisenach sägas under tiden ha sväfvat i stor ångest, befarande att stadens gator skulle bli skådeplatsen för sådana strider som mellan Montecehin och Capuletti i Shakspeares Romeo och Julian. Sächsische Zeitung, som utkommer i Leipzig och räknas bland. de. anti-preussiska organerna, offentliggör två skrifvelser från är 1866, hvilka, ifall de äro äkta, lemna ett ganska intressant bidrag till detta märkliga års historia, Det första aktstycket är att bref af den I Juni 1866 från konung Vilhelm af Preussen till hang vapenbroder, kejsaren af Österrike och lyder så: Vi stå nu båda rustade att företaga ett stort fälttåg. Verlden tror, att vi vilja bekämpa hvarandra inbördes; men låt oss bevisa verlden, att tyska furstar icke bära agg, utan blott åtrå det stora gemensamma fosterlandets lycka. Låtom oss förena våra stridskrafter och marschera mot Tysklands arffiende på andra sdan Rhen. Genom ett sådant krig kunna vi åstadkomma a politiska ombildning och tillfredsställa folkets enhetsbegär, i det Eders Maj:t förenar de sydtyska stammarne under er spira, under det jag blifver herre öfver det nordtyska landet och de franska Rhenprovinserna, hvilka äro af tyskt ursprung. När detta mål är nådt, skola vi vara herrar öfver Europas ödes — Pet-andra aktstycket innehåller österrikiska kejsarens svar: Då Iders Maj:t föreslog mig att förena våra stridskrafter, appellerade Ni till en tysk furstes hederskänsla och stälde tillika i perspektiv en annektering af de sydtyska staterna genom Österrike. Som tysk furste måste jag svara, att mina känslor och mitt sinnelag förbjuda mig att beröfva Österrikes bundsförvandter, de sydtyska furstarne, deras suveräna rättigheter. — De nordtyska tidningarne försäkra naturligtvis dessa bref vara understuckna, och Köln. Zeitung frågar i en hånfull ton, hvarifrån den sachsiska tidningen fått dessa aktstycken. Härpå svarar denna, ati bretvexlingen gått genom händerna på en broder till fältmarskalken Gablenz, utan att det uttryckligen säges att tidningen fått meddelandet från honpm, ÖSTERRIKE. ; Från Lemberg skrifves den 4 dennes till en tysk tidning: Med denna månads början