Aftonbladet – 13 augusti 1869, sida 3

jagt i dag, sade Sidney, och en som jag fruktar mycket skall oroa dig. i Huru! Hennes onkel,är väl inte här? utropade Berenger. : Nej, var lugn, min vän, det var inte hon som var föremål för jagten; det var denne olycklige konung, tillade han på engelska, som blir jagad till döds af sin moder. Men, hvad kommer detta oss vid? sade Berenger med storartad likgiltighet för nationens affärer. Huru kan det oroa mig? Sidney berättade haru den unga drottnin2 och hennes damer blifvit bortförda, och lemnade honom bandrosen, som Berenger ifrigt mottog; hans läppar darrade då han läste de båda med nålstygn prickade orden — två, som han skämtande påyrkat. att hon skulle läsa och uttala på engelska, ord som lå voro de ömmaste språket hade att uppvisa — Sweet-heart,. ) Det var blott detta ord, men för honom innebar det både ett löfte om trohet, hvad helst månde hända, och en bön om att ej lemna henne utan beskydd: Min älskade! Aldrig! hviskade han och gömde den dyrbara rosetten vid sitt bröst. Aro dessa fruntimmer också borta! utropade han högt, och då han blifvit förvissad om att de ej rest innan de båda vänerna redo bort, tryckte han sporrarneihästens sidor, för att hinna sända ett svar ned Vöronika. Han kom nätt och jemt i id. Den klumpiga vagn, som skulle föra sammarfruar och tjenarinnor till Monceaux tod redan framför slottsporten. — Drottnin;ens garderop lades på en packvagn under op och skrik af lakejer fr kammarpigor, lla i ett ytterst dåligt lynne öfver att blifva ) Egentligen: ljufva bjerta; brukas numera I stället ört rätt köresta, fästman eller fästmö,