Aftonbladet – 12 augusti 1869, sida 3

År det verkligen i Juli månad, som jag. skrifver detta? Om jag skulle döma efter vädret här, ville jag helre tro mig vara i April, ty den ena stunden skiner solen, den andra regnar och haglar det, som om himmelen vore öppen; härtill kommer, att det stormar förfärligt och att vi på mornar och aftnar icke hafva mer än 6 grader blidt. Detta hindrar oss dock ej att, iklädda våra regnrockar och storstöflor, göra exkursioner i trakten. å Om jag ej misminner mig, eå hann jag till Suul i mitt förra bref. Strax sedan man lemnat denna gästgifvaregård, sammandrager sig dalen Veerdalen — så att man långa sträckor måst spränga vägen genom berget. Några steg till höger om sig har man den skummande Suul-elfven och på båda sidor om denna lödräta, med en yppig vegetation bevuxna, klippor, utför hvilka fjelforsar här och der störta sig. Detta är den vakraste delen af vägen på norska sidan och kanske lika vaeker som vägen vid Ragunda. Mai far sålunda genom ett trångt pass nästan ända till Garntes, der dalen åter börjar vidga sig och då man komrmer förbi Suul, har man en grann utsigt öfver den vidsträkta och fruktbara Vterböjden med sina ggn och byar, samt längst bort vid fjorden den lilla köpingen Veerdalsören. KL 7 på aftonen anlände vi till Levanger, der full sommar rådde och hade vi sålunda på en dag genomlefvat 3 årstider, nemligen vinter, vär och sommar. Som det ej fans rum för oss på gästgifvaregården, så fingo vi ta in hos en fru Tangen. Senarö på afton var jag med min reskamrat ute för att åse huru folket härstädes firade riidsommarsaftonen, hvilket sker på samma sätt som Walborgsmessoaftonen — den sista April — firas hos oss, nemligen penoiii påtändande af eldar och tjärtunnor. er påträffade vi er slägting till vår Värdinna; som inbjöd oss att, jemte några af sina bekanta, intaga en enkel aftonmålitid; dagen derpå botanisefade vi i trakten. fter ett par dagars uppehåll härstädes foro vi till Throndhjem med ångaren Inherred; i början af resan itåste vi, för regnets skall, hålla oss under däck, meti vi hade dock mycket röligt, emedan vi fått till ressälskap den bekante författaren Asbjörnsen, som tillika är en ovanligt treflig Sälskapsman, äfvensom redaktören af Tromsöe tidning Kieldseth. Af dessa hettar fingo vi dessatom rekommendationer till personer i Salten. Mot middagen började det dock att klarna, så att vi kunde vara uppe och beskåda fjordens stränder, som hafva ett mycket vexiland8 titseende; till största delen bestå de af med löfskog bevukna berg; fram hvilka här och der en liten slätt titter fram, stundom ärd de kala och stupa brant ned i fjorden, stundom kan mai få se ett större froktbart slätland. Vi togo in på S:t Olafs hotell; det första som här presenterades för dss var ett plakat, .soin det här kallas, tilkännagifvande: att Åbjörnsson med sin elevteater från Stockholm skulle på aftonen ge en representation. Vi beslöto naturligtvis genast att gå dit för att se våra landsmän spela; teåterpersonalen består af unga flickor och gossar, 13—15 år. gamla, och som spelade rätt bra. Dagen derpå — den 26 Juni — upvaktade vi kyrkoherden, till hvilken vi hade rekommendationsbref från Upsäla, Vi biefvö mycket väl emottagna och inbjudna att på eftermiddagen id hans son och dotter samt några andra yngre personer göra eh liten utfärd; vi satte oss kl. 4 e m, på en båt och rodde öfrer en vik af fjorden ut till en udde, der man har ei herlig utsigt öfver staden och dess omgifningar. Väl fraimkomna slogo vi oss ned 1 gräset och undersökte de medförda körgärhe. Sedan vi tilbragt några timmar derstädes, bröto vi upp och företogo till fots den half mil långa färden till staden. Den öfriga tiden af vårt vistande härstädes tilbragte vi dels på exkursioner dels på bjudbingar om aftnarne. Normännen äro neml. de artigaste och gästfriaste menniskor, man kan påträffa, det ha vi fått erfara ej blott i Trondbjem utan ända från Levanger och hit. Trondhbjem är en utmärkt vacker stad; inga palatser finnas der — vi sågo ej mer än ett hus med tre våningar —, men man slipper ock se de usla ruckel; som åtfölja andra städer. Alla hus nästan lika hvarandra, neml. trefliga 2 våningar höga trähus. Ingen gata i Stockholm kan i bredd mäta sig med de här befintliga och Munckgaden — den bredaste — är nära nog lika bred som Kungsträdgården i Stockholm; det som ger ett egendomligt utseende åt gatorna är, att alla hörnen på husen äro afskurna. För dem, som kommer nägon tid att uppehålla sig Trondhjem, vill jag förorda en utfärd till Lerfossen, en af Norges vakraste forsar. Den är her stor, ungefär 50 fot hög och har en betydlig vattenmängd, samt omgifven af vacker natur. På ena sidan är stranden brant och bevuxen med granskog, på andra sidan består den af leende kullar; nedanför fallet finnas en mängd vattenverk, till hvilka en labyrint af rännor och slussar leder. Den 30 Juni togo vi farväl af Trondhjem och inskeppade oss på det stora ångfartyget Jupiter,. Hvilken liflig tafla! Omkring oss ett dussin båtar lågo vid fartygets trappa och Og om att först få aflemna passagerare och fraktgods för att få komma i land och åter afhemta mera, Vi befunno oss ock snart ibland dessa, der man fick törn på törn, så att man trodde, det båten skulle losna i fogningarne. — Lykligen upkomna på däck, stälde vi oss och åskådade detta skådespel, som ännu räckte i. 1!e timme. I kunnen icke tro, hvilken mängd folk, som reser på dessa båtar. Hvarenda hytplats var längesedan upptagen, så att vi måste ligga i salongen, der också hvarje uptänklig ligplats var begagnad; vi fingo dock trösta oss dermed att engelska hertigen af Roxburgh fick dela samma öde och vara vår sofkamrat. Sälskapet bestod dessutom af några engelsmän, ännu flera amerikanare, skottar, tyskar, danskar, normän, deribland 3 studenter, samt slutligen vi båda svenskar. Vägen bår sedan man kommit ur Trondbjems-fjorden hela tiden genom en skärgård af nakna klippor; de AOEDv TT BOR TVIPSE BONNET IPESSEIN Fra Märg--2ö, SES OPE, FÅR: CAG