Aftonbladet – 12 augusti 1869, sida 3

Rättegångsooh Polissaker. En industfiriddare. I dag på f. m. avmäldes af skoförsäljareh Kihlström, hvilken har sin Jokal i huset n:r 4 Bangränd å Norr, att ban vid niotideni dag på morgonen råkat ut för en industririddare, byaärs visit i boden kostade angifvaren 39 rdr 50 öre. Händelsen var följande: Vid nämnda tid infann sig hos Kihlström i boden en ung man, hvilken önskade köpa ett par stöflor. De provar des och bassade som om de varit gjorda åt foten. Köparen anihodar hr K. att medfölja till sin bostad n:r 4 Norra Smedjegatan för att få penningår, men tag med, så att berrn kan ge tillbaka på en 50-rdrs-sedel, ty jag tror ej att jag har något smått., tillägger den unge mannen. Saken vär sfejord och i nya stöflor promenerar köparen, åtföljd af hr K., till Norra Smedjegatan. Ankomne till n:r 4 lefinar br K. på begäran 39 rår 50 öre och den upge mannen lemnar i utbyte — hr K. åt sina betraktelser, ty väl försedd med 39 rdr 50 öre käfiner den unge mannen sig dubbelt lättfotad i sina nya stöflor och lemnar i ett ögonblick Norra Smedjegatan ur sigte. å I förgåt fek en skeppare, hvilken med sin skuta var liggande vid Munkbron, besök af en ung välklädd man, hvilken uppgaf sig heta Falcrantz och vara son af en husegare på Norr. Hr Falcrantx ville afsända 350 tunnor råg till Arboga och hade lyckligtris träffat rätter man, ty skepparen hade lossat och väntade endast på frakt. Affären var således genast till ömsesidig belåtenhet arrangerad, men hr Falcrantz, som råkat nämna att fadren var husegare, ansåg sig ej kunna lemna skepparen ötan handpenning; hvarföre han erbjöd honom 50 rdr såsoin förskott eller ersättning för liggdagar, burn skepparen sjelf ville räkna det. Händelser gjorde emellertid att hr Falcrantz, som ej trott sig så snart anträffa skeppare, för ögonWlicket ej hade penningar på sig, men bad skepparen medfölja till Schönborgska buset, der F. var boende och, tillade hr F., stag då med så att herrn kan ge tillbaka på en 100-rdrg-sedel,. Skepparen slog sig på bröstfickan med en min, som betydde var lugn, och herrarne åtföljdes. Komna till ort och ställe möttog F. vid porten 50 rär och skeppare — han står der och väntar ännu. Sammanstämmarde beskrifningar på bedragarens utseende och klädsel gifva vid handen, att mannen är en f. d. kypare vid namn K. AA. Fredriksson, hvilken flera gånger tillförene varit för dylika industriknep straffad. Han efterspanas och anträffas utan tvifvel af polisen. — — Ransakning med giftblanderskorna Maria Katrina Andersson och Maria Oharlotta Pettersson samt nero Lars Johan Larsson, hvilka afdaatogo sin husbonde och den sistnämdes fosterader Jonas Olsson i Egersta uti Tysslinge, hölls i lördags middag af Örebro häradsrätt på cellfängelset. Då brottslingarne infördes i salen, visade ynglingen ett lugnt utseende, men båda qvinnorna utbröto i den häftigaste gråt, hvilken ej upphörde under hela den långa ransakningen. Den äldsta qvinnan, Maria Katrina Andersson, vågade ingen gång se hvarken på domaren eller den talrikt församlade åhörarekretsen; men den andra pigan, Charlotta Pettersson, hvilken äfven hela tiden betäckte sitt ansigte, kunde ej underlåta att då och då mellan fingrarne betrakta de närvarande. Pigorna påstodo envist, att Lars Johan Larsson ej varit delaktig i mordet, eburuväl Maria Katrina Andersson en gång för honom föreslagit att täga lifvet af gubben,, hvarvid Larsson skulle hafva yttrat, att detta vore farligt; men då hade Maria svarat, att det ej voro farligt alls.. Detta Mariz Katrina Anderssons förslag trodde Lars Johan Larsson endast vara gyckel, sade han, hvarför hamn ej, då gubben ee dagar derefter sjuknade, kunde tro att han erhållit förgift. Marja Katrina Andersson erkände, att ett ömt förhållande varit rådande emellan henne och Lars Johan Larsson både före och efter husbondens död och att de äfven talat om giftermål. Af vittnenas berättelser framgick, att husbonden tänkt få Maria Katrina Andersson till hustru, och Maria vidgick äfven, att han till henne framstält förslag derom, men hon ville ej ha honom. En dag hade husbonden då sagt, att han skulle gå bort för att skaffa sig en ny piga, och som Maria då troligen fruktade för att han möjligen kunde komma att Bg sig och att hans testamente till fostersonen erigenom torde gå om intet, beslöt hon att förekomma detta genom att döda Jonas Olsson. — Charlotta Pettersson hade varit bebjelplig endast på den grund, att allting skulle bli så bra sedan, såsom hon sade att Maria uttryckt sig. De hade derför lagt råttgift i en bulle, då de en dag bakade, och gifvit husbonden denna bulle att äta till sitt kaffe. Han sjuknade öckså häftigt samma dag — torsdagen den 17 Juni — men fostersonen kom ej att tänka på att anskaffa läkare eller läkemedel. Nämdemannen August Eliasson i: Algutstorp, hvilken var nöra granne till den aflidne, gick af en händelse till honom på fredagsmorgonen klockan mellan 6 och 7, då ban fann honom sjuk och som han tyckte i en dvala. Då han tilltalade den sjuke, kände denne ej strax igen honom, men berättade sedan, att han dagen förut sjuknat så hbäftigt, då han harfvade på åkern, så att han föll omkull vid barfven Maria var då inne i rummet och omtalade att husbonden druckit så mycket kallt vatten, att han derigenom ådragit sig förkylning. Samma berättelse hade Maria äfven afgifvit till dera andra personer. Nämdemannen Eliasson hade då tillsagt fostersonen att följa med hem och få några droppar, men denne dröjde tills kl. 10. ER a do RN skynda sig efter barnmorskan, men Lars Johan Larsson syntes ej he dermed ha så brådtom. yatos 0) heller På lördagen dog Jonag Olsson, och då Eliasson på söndagen begärde att få se liket svaräde Ma