Aftonbladet – 11 augusti 1869, sida 2

STOCKHOLM den Il Ång. Vi ha mottagit och meddela på annat ställe i bladet en insänd uppsats om den nordiska rättskrifningen, författad af en äldre utmärkt vetenskapsman i hufvudstaden, hvilken länge ifrat för nödiga reformer i svenska rättskrifningenoch som sedan fler år i vetenskapliga arbeten tillämpat några af de förändringar, som nyligen af nordiska språkkongressen blifvit föreslagna, deribland förnämligast den att vljudet aldrig skrifves med f, utan blott med v. Han har skrifvit sin nu insända uppsats och äfven på begäran fått densamma tryckt i enlighet med de på rättskrifningsmötet uppstälda grundsatser. Som man lätt finner innebär ett dylikt skrifningssätt mycket, som i hög grad stöter ögat. Vanans makt är i sådana fall mycket stor, äfven då det gäller att undanrödja bestämda oriktigheter. Det kan derföre vara mycket godt, om enskilda författare, som ifra för reformerna, bringa dem till användning i särskilda arbeten. Vi ha redan omförmält, att Björnstjerne Björnson och Ibsen beslutit tillämpa de för dansk-norskan föreslagna förändringarne, i arbeten, som de skola utgifva. En skandinavisk vetenskaplig tidskrift, som utgifves i Stockholm, lärer ärna tillämpa dem både på svenska, danska och norska afhandlingar, söm 1 tidskriften intöras. Vi ha äfven hört, att Per Thomasson ärnar använda de ifrågavarande förenklingarne i sina berättelser, liksom äfven signaturen Bias begagnar dem uti ett bellettristiskt arbete, som han har under trycket. Hvad deremot tidningspressen angår, så tro vi att den allrastörsta varsamhet är af nöden. Vi afråda bestämdt äfven de tidningsredaktioner, som ktnnä mest intressera sig för saken, från att söka med ens genomföra alla förenklingarne. Må de utvälja någon af de särskilda föreslagna reformerna, som de anse lättast att genomföra, och söka tillämpa densamma, och först när de tillfullo hunnit vänja allmänheten dervid, gripa sig an med någon af de andra. För vår del anse vi de jemförelsevis lättaste af dessa reformer vara: först upphörandet med konsonantfördubblingen framför en tillkommen böjningsändelse och dernäst undanrödjandet af de önödiga och för svenskan främmande bokstäfverna q x och Z. Men äfven härutinnan är mycket stor varsamhet: af nöden. Vi hafva sjelfva erfarenhet härom, i det vi nemligen i går gjorde ett försök med tillämpning af den förstnämnda förenklingen, .men funno, att både sättare och korrekturläsare missförstodo regeln och gingo till öfverdrift, i det de afskaffade konsonantfördubblingen äfven på andra ställen än framför... böjningsändelser, hvarigenom en och annan. besynnerlighet och oegentlighet uppstod. ; vs en förenkling vi till en början skulle vilja försöka sträcker sig endast derhän, att konsonantfördubblingen upphör . . 1)i härledda ord. der stamördet har blott en konsonant, t. ex. lätja, vitne. 2) framför böjningsändelser, som börja med d eller t, t. ex. bygde, bygt, fälde, känt (med undantag al ck och ss, som behållas fördubblade framför böjningsändelser, t. ex, släckte, visst.) j Denna reform är :så mycket enklare; som ganska många skriftställare -sedan någon tid ha tillämpat densamma, och emedan den innebär både en förenkling och en återgång till det språkriktiga. Den öfverensstämmer med ydqvists Svenska Språkets lagar och med lektör Sundens i enlighet med nyssnämnda vetenskapliga verk utarbetade mycket förtjenstfulla arbete, Svensk Språklära för ele mentarläroverken. nd