Diane de Ribaumonts behagfulla, intagande gestalt. Karl mumlade en ed mellan tänderna och vände sig om för att gå att emottaga sin moder. Men i detsamma föll havs blick på Eustacies blossande och ängsliga anlete, och han lade fingret på läppen och såg på henne med hotande blick, innan han gick emot enkedrottningen, åtföljd af sina hofmän, Frukta ingenting, mitt barn, sade den unga drottningen, då hon i samma afsigt steg upp och lade handen på Eustacies arm. Ly blott konungen och han skall draga försorg om att allt går väl Den milda Elisabeth var emellertid den minst beaktade medlemmen af den kungliga familjen. Hennes svärmoder hade icke en gång väntat på henhe för att mottaga hennes helsning, utan hade genast dragit konungen med sig i hans kabinett, med en brådska som kom den unga drottningen att frukta, att någon olycka inträffat, och innan fröken Ribaumont hunnit helsa, utropade hon: Oh, är det ledsamma nyheter? Inte från Wien, hoppas jag? . Nej, nej, madame, lugna eder,, svarade Diane; det är ingenting annat än att hennes majestät, som ämnar sig till Monceaux med Mesdames, hastigt beslutit göra ett litet besök-hos deras nåder och försöka öfvertala er att sluta er till hennes sällskap. Elisabeth såg ut som om hon inom sig öfverlade huruvida detta verkligen kunde vara den rätta förklaringen. Monceaux var ett slott, som tillhörde enkedrottningen, icke så långt från Montpipeau, men det hade ej varit fråga om att lemna hufvudstaden före bröllopet, som skulle firas den sjnttonde Augusti, och brudgummen -väntades dagligen. Hon frågade hvilka som utgjorde ressällskapet och fick veta att en del deraf redan aftonen