För jordbrukare och skogsegare. Uti Aftonbladet n:r 149, för den 2:dra Juli, finnes under rubriken: för jordbrukares införd en uppsats som rekommenderar skogs mossans och det derunder liggande jordlagrets användande till åkergödsel. Undertecknad är den a en hr Ridder. Af sammanhanget framgår, att mossa i detta fall ej: får anses liktydig med myra eller kärr utan att här menas den mossan som växer på torr och fast mark under och mellan träden, hvilket dag här särskilt påpekar. ppsatsen i fråga, tydligen uppkommen i den berömliga afsigten; ått mera allmänt åstadkomma ett förbättradt landtbruk, visar de genöm det förordade förfarandet uppnådde resultater i en särdeles gynnsam och förförisk dager; men förbigår med tystnad en detsammas ganska mörk skuggsida, hvilken sednares framdragande är dessa raders ändamål. Hr R. ifrar för åkerjordens rikliga gödning, och deruti har hän onekligen mycket rätt: Amnen som dertill användas äro af många slag; men till hufvudsaken kunde man kalla gödningen: ett återlemnande till jorden af det, som man tagit af den förut, fastän formen blifvit förändrad. Vi berga in säd, balm, hö, rötter m. m., och efter att dessa produkter blifvit förvandlade till gödsel, köra vi ut dem igen och plöja ner dem. Fullständigt kan detta återlemnande aldrig ske; men ju fullständigare det sker, dess bättre hushållningen. Huru förhåller det sig nu i detta hänseende med skogarne.? Deras produkter föras derifrån; men icke i-någon form dit igen; det slutliga ödet af nästan alltträ är: att blifva uppbrändt och att i gasform förflygtigadti atmosferen, drifvas af luftströmmarne hvart som helst, bidragande på så sätt visserligen till näring för jordens växter öfverhufvud; men utan förmåga för menniskan att dermed gynna de trakter, som hon anser sådan hjelp helst behöfva. Men behöfva då skogsträdslagen icke på något direktare sätt organiska näringsmedel till frodig växtlighet, likasom åkerväxterna? — Jo! det hehöfva de visst och derföre är det i högsta grad förderfligt, att:från dem borttaga den i alla fall jemförelsevis ringa qvantitet näringsmedel, de un: der en längre växttid långsamt och så att säga mödosamt åt sig samlat. De under skogens lifstid årligen nedfallande löf och barr jemte ris lemna nemligen genom förmultningen ett ämne, som allmänt kallas: humus, och hvilket dels för sin rikedom på växtnäringsmedel, dels till följd af sin utomordentliga förmåga att uppsupa och bibehålla fuktigheten, andra goda egenskaper att förtiga, är en af hufvudfaktorerna till en frodig skogsväxt, — Allt efter skogens, jordmånens, lägets och trädslagets beskaffenhet är detta lager tjockare eller tunnare, i intet fall lika genom hela mossan; ty under det understden helt förmultnade massan småningom blandar sig med mineraljorden, synas öfverst skogsaffallen ännu i sin naturliga form. Ofvanpå ligger det s. k. marktäcke; bestående: i täta, väl skuggiga skogar af löf eller barr, det önskvärdaste tillstånd; vid tillträde af mera ljus af mossa, i hvilken gffallen inväxa och tillika med dess nedra afdöende delar bilda humus, i ännu glesare bestånd af bärris, ljung etc. samt slutligen hungergräs, I betraktande häraf synes hr R:s genom hans mossgödning vunna glänsande resultater ingalunda märkvärdiga, tvärtom tyckes-det vara helt naturligt, att grödan måste växa SpriR om man från skogen borttager den enda: direkta tillgång till organiska näringemedel, den har och den på åkern koncentrerar. Mossans uppläggning i högar, der den tager värme, är naturligtvis intet annat än en skyndsammare beredning till humus af de delar bland massan som det ännu icke äro. Förfafarandet är för resten ganska simpelt och skulle få ett mycket träffande motstycke, omman från den fattiga arbetarens torra hafrebrödskaka ville afskrapa den tunna smörhinnan för att uti de AR af bildade klimpar steka millionärens saftiga stekar. Äfven skogsmarken kan försämras, förderfvas, ofruktbargöras, stundom kan detta gå nästan lika fort 6om med åkerjorden, oftast. något långsammare; men säkert är hr R:s föreslagna förfarande ett af de verksammaste medlen till dess ruin; att deremot få honom upp igen till fulla produktionsförmågan är ofta omöjligt, men går i alla händel