klingade genom skogen, än här, än der, än högt och skarpt, än mildt och ljufligt, med olika toner kallande hans många följeslagare till olika befattningar, så att den unge riddaren och hans dam allena kunde irra omkring på skogens slingrande stigar — då trodde de att detta sätt att skingra och sprida jagtföljet var uppfunnet blott för deras skull, och de sågo ej, som Sidneys klara öga såg, att när sällskapet sedan samlade sig för att draga hem, det alltid var kungen som kom nästan sist, åtföljd af fru de Sauve, och att en kort stund senare, som för att låtsa sig icke hafva varit i hans sällskap, alltid amiralen och hans måg anlände. Sidney saknade också en af amiralens påItligaste följeslagare och deraf, liksom af åtskilliga andra omständigheter, slöt han att bref blifvit afsända i följd af det möte konungen vetat förskaffa sig med amiralen. Dessa bref voro verkligen också af ettinnehåll, som kunnat ändra Frankrikes öde. Marskalk Strazzi fick befallning att skynda till prinsen af Oranien för att bistå honom mot Spanien, och Coligny hade sammankallat alla hugenotternas partigängare till ett möte vid Melun, den tredje September, då de skulle vara i hofvets omedelbara närhet, enär detta borde vistas vid Fontainebleau. Bieknade verkligen guisernas stjerna? Skulle Karl undkomma dem och ötverlemna sig åt en ärlig, högsinnad politik, genom hvilken han kunde hafva varit i stånd att rensa sin nationalkyrka och åter vinna åt henne dem, som hennes gerningar tvungit att söka sanning och redlighet bortom hennes råmärken? Ack! det fanns ett par strålande ögon, som sågo mer än Sidneys, ett par öron, som hörde mer än hans, en tunga och en penna, mindre rädd för att förråda en hemlighet.