Aftonbladet – 10 augusti 1869, sida 2

TU generalkonsuler. —— En förfärlig olyckshändelse har nyligen timat i de plauenska kolgrufvorna i Sachsen. En korrespondent från Leisnig berättar under d. 5 d:s härom följande: I sydvestlig riktning från Dresden sträcker sig den plauenska egendomen, genomfluten af den lilla floden :Weiseritz. Då den är bekant för sina rika naturskönheter, var den förr mycket besökt af den mängd resande, som Dresden med sina konstskatter, sitt herliga läge och siaa storartade omgifningar städse drager till sig som gäster. Emellertid har industrien kommit och med sin skolrök. förjagat de fleste besökande, så att de ila igenom dalen med jernbansfart för att nå det täcka Tharand, och säkert är, att oändliga gator af smutsiga arbetarbostäder, fabrik vid fabrik, hvars hväsande och dånande maskiner utsp en svart, qvalmig rök, som alt ifrigare oc ifrigare arbetar på att förvandla de rika färger, som bildas af klippornas röda granit, trä— dens och växternas friska grönska och uplifvande blomsterprakt, till ett enformigt grått, snarare bidrager till att nedstämma än att uplifva och förfriska sinnet. Äfven den förr så lifliga floden är lagd i tunga bojor, matt fyter den, och på många ställen är den nästan uttorkad, emedan vattenmassan ledes bort att drifva de väldiga hjulen. -Också på annat sätt får floden träldomsok, i det dess förr så klara vatten förvandlats till n tjock, gråsvart vätska. Denna för turisten: så sorgliga, men för det industriela framåtskridandet så betydelsefulla förändring har -till större delen och från början sin grund i en enskild mans ingripande i sakernas gång. Frih: Hans Dathe v. Burgk var för 50 år sedan preussisk gardeslöjtnant i en alt utom lysande ekonomisk stälning, men fick genom arf det skuldsatta godset Burgk på den plauenska marken. Han tog nu afsked, drog sig tilbaka från sin egendom och arbetade ifrigt på att åstadkomma ett bätre tilstånd med hänsyn till sin förmögenhet, Under sina vandringar i nejden blef han upmärksam på några bergsmän som -medelst en hissinrättning för handkraft mödosamt uphemtade kol ur en grufva. Hans verksamma anda grep med full kraft den hos honom upkomna tanken att fråntaga jorden några af dess inre skatter, och då nyligen åldringens 50-åriga jubileum firades, måste man räkna hans förmögenhet i millioner. Schakt står vid schakt med höga rykande skorstenar och försedda med nutidens mest utveklade maskiner att skaffa kolen fram och upp ur bergets djup, att bortpumpa grufvatnet och städse förnya luften i gångarne, så att bergsmännens fasa, schlagende Wetter,, förhindras att samla sig och utöfva sin dödande verksamhet, kort sagdt: vid de Burgska bergverken har gjorts allt, hvad tidens utvekling frambragt, att förhindra, olykshändelser i grufvorna. Dessutom har hvarje grufva mer än en utgång och flera af dem äro förenade med hvarandra, för att man vid -olykstillfällen skall kunna bringa bjelp och rädning. Föröfrigt är det bestämdt genom lag i konungariket Sachsen, att hvarje grufva skall ha två utgångar, hvilken lagbestämmelse framkallades deraf, att för två år sedan plötsligt inträffade en sammanstörtning af ett schakt, hvarvid öfver 100 menniskor begrofvos. Jätteansträngningar blefvo gjorda att rädda de olykliga, men alt förgäfves. Sålunda läten af den tyska industriens farstar, Ricard Hartmann i Chemnitz, på egen bekostnad i otrolig hast bygga ett jernschakt för att genom det nedtränga i grufvan, men då schaktranden mer och mer skred undan förbjöd slutligen. regeringen arbetets fo tsättande, alldenstund man, utan att kunca2 upnå det ringaste goda resultat, utsatte e. mängd menniskor för ögonskenlig fara. Oaktadt luftventilatorerna arbeta med sådan kraft, att lufttrycket i gångarne kan hindra att draga andan, så att de ofta måste spärras medelst dörrar, hvilka emellertid vid framoch tilbakakörandet af kolkärrorna ouphörligt öpnas, oaktadt dagliga och noggranna undersökningar af gångarne, företagna af arbetsförmännen, händer det icke sällan att mindre, lokala explosioner af gruf. loft döda eller lemlästa enskilda eller ett mindre antal bergsmän, Måndagen är van ligen den farligaste dagen; ty om söndagen arbetas det blott af några personer, hvilka äro sysselsatta med reparationer eller andra nödiga arbeten. Fn följd häraf är, att den lagliga farten och den deraf frambragta luftrörelsen icke ega rum den dagen; många döra ar kunna vara tillåsta o. s. v. Trots de ortsatta arbetena med luftventilatorerna är let dock här det bästa tilfälle för grufluften utt samla sig. Innan bergsmännen gå ned, nåste derföre öfverstigaren och stigarne med äkerhetslampor och viftningsapparater ges