Aftonbladet – 9 augusti 1869, sida 3

— Ett fiskafänge. I Bohusläns Tidning läses: En dag i förra veckan varseblef. man å den vid Gullmarstjorden belägna egendomen Holma, att en otalig mängd af fiskmåsar, hvilka tjena såsom slagrutor vid sökandet efter fiskstim, samlats på en fläck ute å fjorden, och man började ana, att der bestods någon extra förplägning. Inom några minuter funno fiskmåsarne sig oangenämt öfverraskade af en eka, hvari funnos, förutom en roddare, Holmas egare, som höll utkik i fören och var försedd med eh sillhåf, och i båtens akter vår sagesman, utrustad med dörj till makrillarnes tjenst. Måsarne lemna med ett klagande läte platsen åt rivalerna, vattnets yta krusas straxt framom fören, förmannen sänker försigtigt men raskt håfven en aln under vattenytan och i nästa ögonblick ligger mera än !s tunna syperb skarpsill i båten. Makrillen nappar, och äfven dörjfiskaren gör en god skörd. På några famnars afstånd visar sig sillstimmet ånyo och råkar, likasom makrillen, ännu en gång illa ut. Det blir allt lifligare, till dess ekan, till hälften fylld af sill, af sin utaf fiskfjäll likasom bepansrade besättning föres till land. justresan förnyas ännu en fång och äfven då med framgång, så att detta fiskafänge på mindre än en timma inbragte 8 tunnor sill. Färden var ej blott til lyst,, ty en tunna skarpsill lär vara värd omkring 12 rdr. — Detta fiskafånge har i skärgården väckt stor förvåning, emedan sillstimmar vanligen ila långt bort, sedan håfven en eller ett par gånger oroat dem.