Aftonbladet – 9 augusti 1869, sida 2

Denna senare uppgi ( nekas, som det synes, med full bestämdhet js kanslerens skrifvelse. Det heter der: Den (filosofie magistergraden) är ej heller ovilkorigt föreskritven för vinnande af anställning sasom lärare vid lärdomsskolorna eller universiteten och lika litet såsom vilkor stadvad för öfvergången till de speciella studier d vid universiteten, som tillhöra de s. k. högre eller praktiska fakulteternas omvårdnad och ledning. Om än den förra delen af detta yttrande genom starkt betonande af ordet ovilkorligt kan försvaras, synes den senare delen deraf antyda en upptattning, som knappast är med de verkliga förhållandena öfverensstämmande. Yttrandet i sin helhet synes oss vilseledande; I 4 59 af r lande stadga för rikets allmärav öl läroverk läses nemliger 48, elementärraresyssla på out Sökande till lämn fbe oaementärläroverkets stat — 2 oo aan vid ånsökningen bifoga: — — -y i Original Goller behörigen styrkt afskrift 2 protokoll öfver aflagd filosofie kandidatckxamen 0. s. v. och i följande läses : Till lektorstjenst må ansökning icke omedelbart upptagas från någon annan än den, som aflagt fullständiga och godkända prof för promotion inom filosofiska fakulteten vid inländskt universitet. Då nedanföre i samma S talas om de vilkor, under hvilka befrielse från dessa fordringar kan genom ansökan hos K. M:t erhållas, torde detta tillägg ej häfva ofvannämnda allmänna föreskrift annorlunda, än hvarje stadgande kan ändras genom af K. M:t efter för hvarje gång gjord framställan meddelad särskild tillåtelse. Vidare läses i 133 af universitetens statuter: För vinnande af teologie doktorsgrad i följd af akademiska studier erfordras följande prof: 1:o filosofie kandidatexamen o. s. v. Att detta stadgande endast genom särskild ansökan och endast till den sökandes förmån blifvit ändradt, torde lefva i friskt minne. På grund af hvad vi sålunda anfört, tro vi oss ha rätt att tala om filosofiska kandidatexamens och den filosofiska gradens uppgift med afseende på elementarläroverket. Förhållandet till teologie kandidatexamen vilja vi såsom mindre väsentligt här lemna åsido. Denna torde nemligen lätt skaffa sig en ersättning i en utvidgad teologisk-filosofisk examen. Vi vilja då i korthet undersöka, huruvida den n. v. filosofiska graden kan anses motsvara de fordringar, som från elementarläroverkets sida med skäl kunna på den ställas. Hvad som genast faller i ögonen är, att det för, att den blifvande läraren vid universitetet inhemtat några som helst kunskaper i de ämnen, i hvilka han sedan kommer att undervisa. Exemplen på, att sådant verkligen egt rum, torde under de sista åren ingalunda varit sällsynta. Visserligen kan häremot invändas, att läraren under dylika förhållanden alltid förr eller senare måste skaffa sig de kunskaper, han för sitt kall behöfver, men de vanliga undervisningsprofven äro ingalunda några säkra mätare af den sökandes kunskaper och hafva ej heller till sitt syftemål att vara det, utan som bekant endast att bedöma hans undervisningsförmåga, och knappast kan man hos hvarje lärare i nämnda ställning förutsätta den kärlek för ämnet, att han under skolarbetet skaffar sig den utbildning, att han i stället för att blifva en slaf af den lärobok, som slumpen sätter i hans hand, ställer sig sjelfständigt på egen grund mark. Samt är, att den straaom eller ofta nog något besynnerlställning af till hvarandre.. er — lärareplate Ved ograude myndigheter vid Ek -.rs ledigblifvande ej draga i befär Nande att göra, i ej ringa mån ökar denna olägenhet. Dertill kommer, först att tvenne af de föreskrifna sex 8. k. tvångsämnena af examinanden kunna helt och hållet förbigås — något som vi skulle vilja. kalla en principiel motsägelse i den n. v. stadgan — och vidare att den tillämnade läraren under sin studietid af ekonomiska skäl ofta drifves att så mycket som möjligt påskynda sin exa-s men, taga den så, att han vinner målet på kortare tid och sålunda för bästa köp, till följd hvaraf han plockar ihop sina betyg från de mest olikartade och för elementarläroverket så godt som alldeles främmande ämnen. På sådant sätt få vi elementarlärare med studier i hebreiska och astronomi, estetik och geologi, men med blotta elementarkunskaper i de för elementarläroverket vigtigaste ämnena, i de ämnen, hvilkas meddelande skall blifva deras lifs uppgift. Det är för ingen del vår mening ! latt nedsätta någon kunskapsart. Hvarje vetande och till och med hvarje inhemtande af vetenskapernas resultat kräfver vår aktI ning. Och hvarje studium, der det rätt drifves, bidrager till tankeförmågans utbildning, men hvarföre då ej förlägga detta studium inon området af de vetenskaper, i hvilka man för sin framsid måste förskaffa sig speIciella kunskaper? Atminstone vianer man lej härpå hvad man ville — tid. I kanslersI skrifvelsen säges, att den föreslagna kandiI datexamen aej vore annat än en skärpt ma turitetsexamen). Det är sannt. Så kunde Iman kalla den. Men det är just en sådan, I vi behöfva. Det synes nemligen vara i sin -J ordning, att den blifvande elemwentarläraren Tjust i de ämnen, som det tillhör elementarTläroverket att meddela, och i ett eller annat derjemte, som kan gifva hans bildning en faIstare grund, vid universitetet utvidgar sitt I vetande. Och då det äfven för läraren på I de nedersta stadierna är vigtigb att känna Toch följa med sina ämnens vetenskapliga utÅ veckling, är det naturligt, att detta först Joch sist bör taga hans tid i anspråk. Att läfven genom den föreslagna förändringen ej lalla svårigheter i ofvannämnda afseende unIdanrödjas, erkänna vi villigt, men vi tro I dem blifva betydligt mindre. I Ett förslag vilja vi i förbigående framkasta, som efter vår mening skulle för elementarläroverket härutinnan vara särdeles I nyttigt. Det vore att inrätta tvenne filoso fie-kandidatexamina, en öfvervägande eller J uteslutande humanistisk med latin, grekiska, främmande lefvande och nordiska språk, fiIlosofi och historia till ämnen och en öfvervägande matematisk-naturhistorisk med ma-: n. Vv. examenssättet ej lemnar någon garanti j . ganska främmande .