Aftonbladet – 7 augusti 1869, sida 3

aller i April eller Maj. — I grefskapet Mark heter det:, Wenn de kukuk räupt ter rechten it (gal på rättan tid) räupt hevertein Tage vor Sänt Vit (14 dagar före S:t Veit). I Sverge kallas den 29 April cgökdagen och betecknas i runkalendern med en gök. Vanligtvis plägar fågeln låta höra sig först i Maj, och då äro landtmännen glada; men låter han höra sig förrän löfvet utslagit, så bebådar det missväxt. . Om agökmorgonen ännvu högtidligen firas i Tyskland, så slutar den tyska författaren, känna vi ej med bestämdhet. Men att i England en liknande fest förekommer, framgår af det engelska: uttrycket: cuckoo-ale, som omtalas af Mannhardt i Wolfs Zeitschr. III sid. 216. Dock saknas icke heller i Tyskland alla spår af denna gamla plägsed. Salunda plägar t. ex, i Harz ungt folk ikärleksangelägenheter rådfråga göken. Af det ofvanstående ses att våra gamla skandinaviska seder här i norden bibehållits i friskare minne hos sjelfva folket än hos någon anvan gren af den såkallade germaniska folkracen, en omständighet som omisskänneligen häntyder uppå ett särdeles intensift folklifhos oss, och hvilken det i högsta grad vore orätt att tillskrifva ett mindre djupt inträngande af kristendomens anda i folkets lif. I sjelfva verket vittnar fortlefvandet af så oskyldiga gamla plägseder, som den ofvan skildrade, om de ock tydligen härstamma från hednatiden, i främsta rummet endast om ett djupt poetiskt skaplynne hos folket.