Aftonbladet – 7 augusti 1869, sida 3

förde Odinsoch Vaner-kulten och gjorde sin öfverkigsna bildning gällande i hvarje riktning. Hos det lägre folket i de götiska provinserna förblef Thor emellertid den förnämsta gudomligheten; der helgar man ännu thorsdagen 2) till hans ära och firar gökotta. På Stjernarp (i Östergötland) fras densamma på Thoreberg. Det är en vidt utbredd tro att göken efter midsommaren förvandlas till hök eller falk. Han dör, påstår man, om han förtär gräs eller korn, upplefver derefter åter, men såsom hök eller falk. Om de nordiska och tyska sagorna icke bringa fågeln i något sammanhang med Thor eller Donar och icke låta endamligheten uppträda i en fågels gestalt, så är det intet bevis emot dessa mythiska föreställningars tillvaro hos de fordna germanerna. Frigga och. Freja kunna antaga en falks hamn; höken uppehåller sig i toppen på verldsoch gudsträdet, , och Odin visar sig i en fågels skepnad. Åfven om Indra, som i många afseenden har stor likhet med Thor, heter det att han, såsom Mannhardt klart ådagalagt (Germanische Mythen sid. 1—192), ofta visar sig i gestalten af gök eller hök; såsom hök förföljde han den till en dufva förvandlade Agni, hvilken hade sökt skydd hos konung Psinara, Härpå måste vi ovilkorligen tänka, då vi se ungdomen i Sverge vid gökottan leka hök och dufva Också de andra lekarne äro ej utan bety