gamle sätter glaset undan utan att hafva druckit och vänder sig bort för att kasta några qvistar på den nedbrunna elden. Sällskapets försäkringar att göken icke alltid talar sannt gifver han dock ej akt uppå, Fågeln är njugg med sitt galande hviskar bokhållaren i örat på den bredvid honom sittande unga flickan, fråga honom huru många år du ännu måste vänta på din brudkrona? Blygt leende ser flickan på honom och har knappt framställt frågan, innan göken begynner: en, två, tre ... ända till tolf har hon redan räknat och blickar nu helt modfälld på den bredvid sittande vännen. Egendomsherren, som betraktat det unga paret infaller skalkaktigt: Trösta dig, Lisa, han sitter på orätt qvist och då är svaret ej att lita på Ett allmänt skratt följde på detta skämt och Lisa dolde sitt djupt rodnande ansigte i förklädet. Nu blir konversationen lifligare. De äldre tvista om huruvida det är sanning eller blott en fabel att göken efter midsommaren förvandlas till hök eller falk. Trädgårdsmästaren svär på att han ännu i Sept. sett en gök som hade varit alldeles lik en hök och kusken påstår sig ännu på senhösten hafva påträffat en hök som ropat kuckup. Emellertid börjar ungdomen sina lekar på ängen, Först lekes kämpas, om hålet, derefter följer enkleken (sista paret ut), hök och dufva 0. s. v. Med verklig förnöjelse följde jag gången af dessa lekar, då min vän fästade min uppmärksamhet vid ett par unga flickor, hvilka försigtigt smögo sig undan utmed skogskanten. Tänk på Pehr Pehrsson, ropade han efter dem; men de hörde honom icke mer. Hvad är det med Pehr Pehrsson ? frågade jag. A. småskrattade. De tyckas vilja framställa sina önskningar till göken och derföre påminner jag dem om en bekant anekdot