Aftonbladet – 6 augusti 1869, sida 3

men när Elizabeth på detta sätt fann allt ansvar kastadt på sina skuldror, började hon blifva ängslig och rädd. Det var utan tvifvel vida mer än hon först tänkt på, då hon skaffade de unga tu tillfälle att träffas, och följande dag liknade hon mera den bleka, likgiltiga drottningen, än den glada unga qvinnan, som aftonen förut deltog i den landtliga måltiden. Hon var länge sysselsatt med sina aftonböner i kapellet denna dag, och hennes andaktsöfnivgar förekommo Berenger ändlösa, då de också qvarhöllo hennes damer i kyrkan. Andtligen kom en page ut i försalen, der han väntade, tillika med de öfriga hugenottiska ädlingarne, och sade helt sakta till Berenger: Drottningen önskar se herr baronen af Ribaumont. Han följde budbäraren och befann sig snart i det lilla kapellet, framför ett grannt utsmyckadt altare med talrika helgonskrin och nischer rundtomkring. Eustacie stod bredvid drottningens stol; konungen satt vårdslöst, kanske litet missnöjd, i en annan stol, och en österrikisk prest af godt och vänligt utseende, drottningens biktfader, höll en bok i handen. Drottningen kom honom till mötes. För min skull, sade hon med sitt vanliga ljufva behag, och för att lätta mitt sinne, skulle jag gerna se min lilla Eustacie fästad vid er med de heligaste band, innan ni reser. Fader Meinhard säger mig att då parterna äro under tolf år, bör äktenskapslöftet åter vid mogen ålder afgifvas. Någon annan ceremoni behöfves ej. Jag önskar ingenting hellre än att hon blifver oåterkalleligen min,, svarade Berenger, bugande sig. och konungen tillåter detn, tillade Eliza