Aftonbladet – 6 augusti 1869, sida 2

I — Begrafning och liktal. Under denna rubrik anställer Kjöbenhavns-tidningen Dagbladet, i anledning af en i Danmark nyligen timad händelse, några betraktelser, som icke så alldeles sakna tillämplighet äfven hos oss, och vi meddela dem derföre här: Det är icke så sällan — säger Dagbladet — man hör klagomål öfver det sätt, hvarpå prester missbruka sin ställning vid likbåren, och öfver den skoningslöshet, hvarmed de på ett ställe, der motsägelse är omöjlig, tillåta sig att döma och fördöma. Det borde icke vara ett monopol för presterna att tala vid -grafven; ty ofta känna de blott föga till den döde och gifva då antingen en felaktig bild af honom eller förlora sig i allmänna fraser, som skola öfverskyla deras brist på bekantskap. Men så länge detta monopol ännu finns qvar(?), bör det begagnas med takt och måtta, och de högre myndigheterna böra inskrida, då presten uppträder på ett otillbörligt sätt. En klagan i denna riktning framställes uti Loll.. Falst. Stiftstidende af en viss Jens Johansen i Astrap öfver pastor Miller i Kippinge; men här är dock icke fråga om hvad presten sagt vid grafven, utan tvärtom föranledes klagomålet deraf, att han vägrat hålla liktal öfver den klagandes bror, gårdsegaren Niels Johansen på Brarnp. Såsom det uppgifves, har pastor Möller, då den klagande beställde sin brors begrafning, uppdragit åt honom att säga till enkan, att han nog ville hålla tal, men blott om han deri finge förklara, att fråssare och drinkare icke kunna ärfva Guds rike, och att den aflidne affallit från Gud i sin sjukdom, då han talade om djefvulen,. Då de efterlefvande, såsom natorligt var, icke ville gå in på detta vilkor, blef icke något liktal hållet. Så vidt man kan förstå af klagomålet, har den sflidne icke varit helt och hållet fri från att hålla fla