Aftonbladet – 5 augusti 1869, sida 3

som om du kunde taga mig på armen som ett barn, och skydda mig för allt ondt. Aldrig, aldrig, skall något ondt träffa dig! sade Berenger och kände sitt hjerta klappa af kärlek och mod och blef i detta ögonblick till sin inre menniska många år äldre än nyss. Min lilla ljufva, trogna maka, frukta ingenting nu, då du är min. Ack, stackars barn! De voro långt ifrån den trygghet de trodde sig hafva funnit. Tidigt följande dag gick Berenger till konungen, tackade honom på sitt vanliga rätt-. framma sätt och bad om hans tillåtelse att vid hofvet blifva presenterad jemte sin hustru, baronessan de Ribaumont. Härpå svarade Karl med en mustig svordom och bad bonom icke hafva så brådtom. Se här,, sade han med de råa kraftuttryck som voro vanliga hos honom, huru saken står. Hon är en liten vacker och god flicka, och både hon och hennes länderier äro vida bättre i behåll hos en hederlig man som ni, än hos den skurken, hennes kusin; men som ni ser, han har föresatt sig att han skall hafva henne, och han bör till ett röfvarband som inte låter någonting skrämma sig. Jag vill inte ansvara för ert lif, om ni så starkt frestar honom att göra sig af med er. ne Mitt svärd, sire, skall kunna skydda mitt if. Jag ger ert svärd djefvulen, ungersven! Hvad tror den dåraktige pojken det skall förslå mot ett halft dussin dolkar i cn trång gata, svart som helvetets port? Den dåraktige pojken undrade inom sig huru en kung, som talade så skarpt och häftigt, kunde underkasta sig obebaget af en dylik bekännelse om tillståndet i hans egen hufvudstad och bland hans egna hotmöm orts