Aftonbladet – 5 augusti 1869, sida 2

— Förmälningsdagens firande i Berin. Från nämnde stad har D. A. erhållit öljande meddelanden om en der hållen festghet: Skandinaviska föreningen i Berlin hade nbjudit härvarande skandinaver att gemenamt fira den 28 Juli. Häraf föranleddes jag tt gå upp i föreningens lokal, Französischentrasse, Cafe Bavicre, ehuru jag ej är medem af föreningen. Den med guirlander och anor rikt smyckade ,salen erbjöd en ganska mposant anblick. Öfverallt svenska, norska och danska vapen på väggarne; uti midten var föreningens fana anbragt. Ifonlen af salen fanns uppförd en provisorisk teater. Uti salens midt voro bord dukade med stolar omkring. Sedan ledamöterna samlats, inbjöds man ganska artigt af föreningens ordförande att taga plats, och med glädje varseblef jag, att medlemmarne voro temligen talrika, ett bevis på att äfven här finnas skandinaver. Äfven gäster, nemligen tyskar, hvilka uppehållit sig i Norden, voro der, hvilka talade rätt bra det landets språk, som de besökt. — Sedan ett musiknummer blifvit uttördt, uppträdde en medlem och föredrog en prolog på danska, i korta ochhjertliga ord tolkande dagens betydelse. Man lät pu maten väl smaka sig, ät och drack af bjertans grund, hvarefter föreningens ordförande uppträdde och höll det egentliga festtalet, som slutade med en varm lyckönskar för det höga brudparet, hvilken besvarades af ett niofaldigt hurra och med en skål för kronprinsen och kronprinsessan af Danmark. Derefter afsjöngs en för tillfället författad sång. Ordföranden föreslog nu att skicka ett telegram till Stockholm, hvilket med bifall antogs, och i största skyndsamhet uppsattes detsamma, hvilket i få ord frambar föreningens lyckönskningar till det höga brudparet. Sedan föreslogs en skål för de begge konungarne Carl XV och Christian IX, hvilken besvarades med dundrande hurrarop. Iärpå följde en skål för qvinnan i Norden. Man uppsteg nu från bordet rätt animerad. Efter några ögonblick blef det plötsligt mörkt i salen, ridån gick upp och vi åsågo med mycket nöje den välbekanta komedien Min hustru eller En natt i Falkenberg. Troligtvis hade man ej kunnat få någon för tillfället lämplig pjes och derför valt denna lilla trefliga komedi. Nu följde skålar för föreningens styrelse och för föreningen, sång och deklamation omvexlade med hvarandra. Bland sångerna nämner jag Brudefärden i Hardanger. Man dansade och roade sig till kl. 4 på morgonen ocy skildes åt uti den gladaste sionesstämning, visst fi så snart glömmande den glada afton, man tilloragt i Skandinaviska föreningen i Berlin.