Med anledning af förmälningen läses i Opinion nationale för den 26 Juli följande af A. Bonneau undertecknade betraktelser: Intilldess den dag upprinner, då man får upplefva ett europeiskt förbund, är det folkens pligt att vaka öfver sin sjelfständighet och att sätta en oöfverstiglig mur emot den törst efter utvidgningar och eröfringar, som några furstehus lägga i dagen. Förbundet skulle rentaf vara en utopi, om man tilläte Prenssen och Ryssland att tillfredsställa sin traditionella äregirighet, ty hela Europa, ända från Ural till Rhen och Skandinaviens vestliga kuster, skulle då råka under dessa båda makters herravälde. :Derföre se vi med djup sympati de framsteg, som dag från dag göras af den patriotiska tanken om en förening mellan Sverge, Norge och Danmark. Den har med ny styrka gifvit sig tillkänna vid de fester och folkliga sammankomster, som under senaste tiden egt rum i de skandinaviska länderna vid kappseglingen i Sundet, vid kapplöpningarne o. 8 v. Prinsessan Lovisas förestående förmälniog med arfvingen till Danmarks krona har gifvit den stora tanken ny styrka. Man träffar stora förberedelser för att omgifva denna fest med sedvanlig glans, och folkens hänförelse skall gifva den dess sanna betydelse såväli Stockholm och Kristiania som i Kjöbenhavn och Slesvig. I det ögonblick, då de unga förlofvade gifva hvarandra handen, skola trenne folk närma sig hvarandra för att sjelfva ingå en förening, hvars realiserande tyvärr har dröjt alltför länge. Har man någonsin sett ett furstligt äktenskap afslutas under så vackra anspicier? Men om också bjertat talar högt vid detta närmande mellan de tre folken och de båda dynastierna, talar dock förnuftet ännu högre. Det är ute med Danmark, om den skandinaviska unionen icke blir ett positivt faktum, och Sverge och Norge skola hastigt gå utför, om Danmark ter sitt oberoende eller dukar under till öljd af en förderfig isolering. : EON RETIRERA Statsrådet. K. M:t har beviljat statsrådet och chefen för laodtförsvarsdepartementet Abelin tjenstledighet trån och med den