Aftonbladet – 4 augusti 1869, sida 2

förvirrade ambassadören rådplägningen med sin ifrige och harmsen gäst. Och fröken Lucy?: suckade mäster Adderley — litet mal ä propos, det måste erkännas, men också hade han blifvit öfver höfvan retad och förtviflad öfver att Berenger oupphörligt gick upp och ned -på golfvet, utgjutande sig i förbråelser mot Diane och hänryckta beskrifningar öfver Eustacie, under det den stackars guvernören höll på att skrifva dessa ledsamma saker till lord WalWyD. kaoyt Huru kan det falla er in att tala om henne till mig? utbrast Perenger; Hvarför inte lika så gerna lilla Daley ? Men, min unge -herre, ingen som vistades vid Hurst Walwyn kunde väl undgå att veta hvad som blifvit påtänkt och önskadt. Bah! ropade Berenger; har ni inte hört att det blott var ett skämt och att vi dessutom äro så nära slägt, att jag knappt kunnat äkta Lucy ändå, om ocktå denna sak gått efter er önskan? Detta var det lyckligaste som kunde hända henne. Det må så vara,, sade guvernören; ja önskar blott att hon också måste tänka så — vår älskliga unga fröken! Jag säger eder, gode lärare, ni borde veta bättre än så! Lucy har mycket mera förstånd än ni tror. Min tant, som hon lyder och tror på vida mer än på någon annan i verlden, förbjöd alltid allt tal om kärlek mellan oss, och kallade det opassande för den som var bunden så som jag. Broder och syster hafva vi alltid varit, och hafva älskat hvarandra som syskon, ja, och skola så göra! Jag vet att på senare tider min moders tankar vändt sig åt ett nytt äktenskap för mig. Ja, och andras också. Men de hafva inte a Lucys lugna själ — var viss derpå! Öch för öfrigt — hvad