Aftonbladet – 3 augusti 1869, sida 2

. H. Fock, I. d. statsradet irin. uTipenledt, hr Lars Hierta, kammarrättsrådet inmanson, revisionssekreteraren Lindhagen, ktor Leffler, fabrikör C. F. Lundström, brikör W. Lindberg, kommerserådet Sjöerg och fabrikör Svanberg. h Den andra omnämnda listan liknade, såmm nämndt är, den förra med undantag ott deraf, att kammarrådet Charpentier ons upptagen i hr Svanbergs ställe. Rörande hr Charpentier omnämnde ord;randen, att denne gjort honom ett medelande, hvilket föranledt inbjudarne att icke pföra hr Charpentier, som i följd af förållanden, för hvilka ordföranden nu icke hade f ingå i någon närmare redovisning, hvaren ville eller kunde åtaga sig förtroendet. Hr Malmsten begärde härefter ordet, anörande, att han på det högsta ogillade och eklagade den visa magistratens beslut att tlysa valet på sätt som skett. Om justitieorgmästaren Eklund befunne sig bland de örsamlade, skulle talaren vilja fråga honom m orsaken till detta beslut (bra, bra!).Man unde visserligen svara: att man hade grundagen för sig; men detta vore ett alltför svagt var; det måste finnas en annan orsåk. Dessa ral böra ej ske genom någon .slags öfverumpling eller pr hazard, utan efter moget etänkande, slutande hr Malmsten sitt anfö. ande med uppmaning till valmännen att benöta hvarandra med aktning och öfverseende, roende att alla leddes af fosterlandskärlek. Bra, bra!) Hr Leufstedt besteg härefter talaretribunen ch utvecklade sina åsigter om hvad som vorde utgöra förnämsta målet för sträfvandet hos en nation, som älskar ett sannt och rätt framåtskridande. Detta vore nationens upplyshing, frihet och välstånd. Men på denna väg befunno vi oss icke. Den uppfostran och upplysning; som-gafs det uppväxande slägtet, ginge icke ut på att dana medborvare, utan slafviska undersåter, och slafveriet befordrade ej sedligheten. Med friheten vore det illa bestäldt, då en stor del politiskt fullmyndiga -personer voro uteslutna från deltagandet i stiftandet af de lagar, de skola efterlefva, och föröfrigt tvingades till en slags viljelöshet genom uteslutande från politiska rättigheter. Välståndet omöjliggjordes genom de sedelutgifvande bankinrättningarne, dessa procenterianstalter i stort, som försvårade möjligheten för tusende att förvärfvasitt bröd, så att de tvingades gå i frivillig landsflykt. Tullagstiftningen vore en svamp, Hvarigenom utlandet sög musten ur nationen, och hofiyxen demoraliserade den del deraf, som borde stå. högst i bildning. och sedlighet. Sådana voro-de brister, som representationen borde afhjelpa, och de valda representanterna måste anse sig representera icke allenast de nu valberättigade, utan äfven lyssna till de tusendes röster, som voro uteslutna vid valen. De frågor, som stodo på dagordningen angåfvos derefter af talaren vara: inskränkande af konungens makt; allmän valbarhet för hvarje välfrejdad och sjelfmyndig person; lika rösträtt i kommunala angelägenheter; att staten afsade sig rätt att blanda sig i individens religiösa tro; att äktenskap blefve uteslutande en borgerlig handling; att indragning af öfverflödiga embeten egde rum; att de behöfliga embetsmännen väl aflönades, men ej pensionerades; att riksbanken öfvertog sedelutgifningsrätten; att landets tullagstiftning ordnades på ett med landets förhållanden mera öfverensstämmande sätt, och att den stående armen ersattes af nationalbeväpning. För dessa frågors lösande behöfdes icke vetenskaplig bildning, utan praktiskt sundt och godt förstånd, förmågan att behjerta foster landets behof, ega fast vilja och uppoffrande fosterlandskärlek. .Uppställom derföre dessa grundsatser såsom representationens mål och arbetom för desåmma, äfven om det måste ske på bekostnad af enskilda. fördelar. Talaren slutade sitt i formelt hänseende väl fattade anförande, hvari han inågot hofsammare ordalag , rekapituleradesina under folkmötena vid Ålsten uttalade åsigter, med följande ord: Jag tackar eder för den ära, I behagat visa mig, genom att med uppmärksamhet athöra mig. Grosshandlaren W. Rubenson fick härefter ordet och fästade församlingens uppmärksamheåt på de valmöten, som genom åtskilliga komiterades försorg varit anordnade inom särskilda valkretsarne, dervid förslagslistor blifvit uppsatta, hvilka af komiterade och utsedde delegerade från hvar och en af de olika kretsarne sedermera sammanjemkats: Denna lista anhöll hr Rubenson måtte, i likhet med de föregående, komma under ompröfning. De personer, som sålunda blifvit uppförda, och hvilkas namn af hr Rubenson upplästes, voro: kommendören 4. Adlersparre, professorn F. A. Cederschjöld, handlanden R. Ditzinger, hä, radshöfdingen A.W: .Dufoa; litteratören GC. E. Elkgren, könditorn C. J. Grafström, frih. J. A. Gripenstedt, litteratören 5. A. Hedin, grosshandlaren L. J. Hierta, frih. J; Liljencrantz, notarien C. E: Ljungberg, kaptenen J. Mankell och professorn A. E. Nordenskiöld. Genom dessa personer hade de utsedde delegerade från valmötena och komiterade. ansett hufvudstaden blifva väl representerad. Ordf. anmälde att just pu ankommit ett paket, innehallande en ytterligare lista, som upplästes, upptagande alldeles samma , namn som föregående, med undantag att öfverstelöjtnanten C. T. G. Keyser deri var uppsatt i stället för litteratören Ekgren. Vid de å listan förekommande personernas namn funnos derjemte korta orsdömen: bifogade. Prof. Malmsten (stående nedanför talaretribunen).. Jag anser att vi ej böra fördrifva tiden... a röster (afbrytande) Stig upp, stig upp! Hr Malmsten. Sitt ner! (Skratt.) Jag hemställer, att vi måtte skrida till uppropande af namnen. . Dr Sohlman: Till följd af ordförandens erinran anhåller jag, ej i egenskap af publicist, utan såsom enskild valman att få nämna två personer, häradshöfdingen Richard Carlen och rektor A. W. Staaff. Den förste är känd såsom en utmärkt jurist och har med stor heder intagit en plats i borgareståndet samt deltagit iutarbetandet aflagbestämmelser för ordnandet af hypoteksväsendet och under-domstolarnes organisation, hvilka vigtiga frå gor jemte andra lagförslag i en framåtskri