Aftonbladet – 2 augusti 1869, sida 3

E LANDADE ÄMNEN. Telegraftrådarnes sång. Såsom or sak till de Jjud, man hör från fritt San nde telegraftrådar, har man hittills ansett vinden, som direkt försätter trådarne i svängning och ur dem lockar töner. liksom ur eolbarpans strängar. I senare häftet af tysk-österrikiska telegrafföreningens tidskrift visar dock banmästaren Bug att denna förklaring icke är riktig, i det ban anför följande: Den som någonsin flitigt iakttagit ledningstrådarne och deras sång, måste ha funnit att den senare låter förnimma sig, äfven då fullkomlig vindstilla är rådande; han måste hafva sett, att trådarne lugna vintermorgnar, betäckta med fingerstjock rimfrost, utföra sina liffiga svängningar, äfven då icke ringaste luftdrag förefinnes; de förut antagna orsakerna till fenomenet måste således icke vara de rätta. Jåg här sedan 18 år tillbaka jakttagit trådarne och deras sång, och de hittills antagna orsakerna synas mig oförenbara med en sådan mängd motsägande företeelser, att jag beslöt att närmare efserforska den egentliga orsaken, Sågom resultat af sin forskning angifver br Bug, att orsaken till trådarnes svängningar och sång icke är vinden, utan vexlingar i temperaturen. Sången uppträder isynnerhet vid köld som verkar en förkortning af tråden, hvilken fortplantar sig öfver möjligast stor sträcka af densamma och på fästpunkterna framkallar en gnidning, hvarigenom åter ljudet i trädarne och stolparne framkallas. Härmed stämmer äfven det faktum öfverens, att dolpar med en eller få trådar ljuda mycket högre, än de som äro belastade med många trådar, derföre att de senare genom gnidningen mindre lätt försätted i svängning. i