Aftonbladet – 2 augusti 1869, sida 3

j barndoms brnod. Den tydliga önskan att hålla honon) borta från hofvet och på allt sätt :skjuta bonom i bakgrunden, var nu också lätt begripligt. Abbeen var nästan lika upprörd tsom Berenger och försäkrade bonom om både sitt deltagande och sin tystlåtenhet. Jag kan ej ce att tystlåtenhet behöfves,, menade Berevger. Jag skall återfordra min hustru i.allas åsyn. Rådför er först. med någon, jag ber er derom, utropade Mericourt. Slägten RiIbaumont har stort inflytande hos Guiserna, och nu har pi också gjort monsieur till er fiende. Ah! Hvar äro dessa förrädiska slägtingar? sade Berenger och kuöt handen. ; Lyckligtvis hafva de alla följt enkedrottningen på en liten utflygt. Ni får således tid att tänka. Jag har hört min bror säga, att ingen som. förolämpat ens, den ringaste anhängare af huset Lothrisgen; någonsin sedan haft lyckan med sig. Jag vill inte hafva någon lycka, jag vill blott hafva min hustru; Sedam hoppas jag att aldrig mer behöfva återse Paris och dess bedragare,, Ah! men är det sannt att pi sökt få äktenskapet upplöst af påfven? Vi voro båda på det skamligaste sätt förda bakom Jjuset. Det bör invgenting betyda. En påflig bulla: pi en hugenott, bon en rik arftagerska — allt är emot er. Min vän, var försigtig! utropade den unge andlige, uppskrämd af den unge baronens häftiga språk och åtbörder. Att nu bryta ut och så blifva anklagad för ohöfviskt öppförande inom palatsets område, skulle vara olyckligt — olyckligt — högst olyckligt! Jag är så lugn som möjligt; försäkrade Berenger. Jag ämnar handla ytterst förnuftigt, Jag skall träda fram inför körva