Aftonbladet – 2 augusti 1869, sida 3

hon vid en krökniog af allen, saktat sin gång, så att hon nu med gaöska afmätta steg närmade sig en grupp af damer, sittande på stegen af en hög stentrappa, likt brokiga fjärilar hvilande i solskenet, för att se på bollspelet och mottaga sina beundrares hyllving. Han såg henne upptagas i den lysande samlingen, och började sedan ensam vandra omkring i all terna, i den häftigaste sinnpesrörelse, på eu gång förvånad och härmsen, Han hade blifvit skamligt bedragen och plundrad, och rättvisa sknile skipas! Han hade blifvit vad hvad som var hans och han skulle bevisa sin rätt. Han hade blifvit förledd att a och förolämpa den, som det var hans gt att beskydda, och han måste godtgöra sin orättvisa, vore det också blott för hans skull. Han tänkte icke ens .på de henne eller ej; ban kände blott den igaste vrede öfver att han både lidit orätt och handlat orätt, och det gaste begär att återfå hvad som Ihörde honom. Han skulle: kanhända till sluts störtat in midt ibland dämerna och högt återfordrat sin hustru, om han ej träffat den unge abhe de Mericourt, som ehuru blott ivå år äldre, dock var vida mindre barnslig för sin ålder, än den häftige engelske ynglingen. Abben sökte lugna honom och upplyste honom om hvaå hela hofvet visste att dottern till markis Nid-deMerle, grefve af Ribaumont, benämndes efter sin förnämsta titel och att hennes giftermål var glömdt af de flesta och obekant för å och sålunda var det första misstaget larligt, enär chevalierns dotter alltid kallats fröken de Ribaumont. Då misstaget en gång blifvit gjordt, befanns förmodligen Berengers motvilja för Diane högst passande för slägtens afsigter, hvarföre han blifvit omsorgsfullt stärkt i sin tro att detta var hans