Aftonbladet – 2 augusti 1869, sida 3

Ribaumont, var att inte tala derom! Och hamnet måste hafva förvillat er. Du var yckså alltid så enfaldig, dun, sade hon med en barnslig förtrolighet som i ett ögonolick tillintetgjorde de tio åren mellan förr. och nu aHade jag först sett dig, skulle jag ej ett gonblick tvekat. Detta Tilla ansigte värmde mitt hjerta; hennes gjorde det kallt. O non bedrog mig vetande, nstacie, ty jag fråsade henne efter ditt namn. cÅh, hon önskade bespara mig fö heten af att oförberedt sammanträffa lig. Eller hennes broder hade kar dt heone till detta H aJag ser nu, utbrast Berenger, aatt mån ville sålunda undanskaffa mig, så att du skulle blifva qvar åt Narcisse! Säg . mig, ustacie, ville du också det? aJag heter Narcisseb ropade hon. aMen I a! jag har dröjt för länge. Mousieur skall kert sammansatta någon elak historia! Jag; ar aldrig förr kommit i hans väg min irottning och comtessen äro så 2tiga, Men i dag, då jag ens: uppvaktade henne, ! kom konuugen och gaf henne sin arm, Oc hh! g måste följa på så löngt afstård. Jagj näst? upps vi henne, man skall sakna mig, iliade hon hastigt förskräckt. cOh, hvad: skola de säga? almgen kan klandra dig för att du varit din makes sälls! kap,, sade han och tryckte hennes har aterefter är du min. Jag skall snart sönderslita det nät vår förrädiska ut spannit omkring oss, Under tiden — eTyst! Fär komina de! hviskade Eustaärrande, och vägledå af något som bon cke kunde urskilja; lydde hon, snabb som! sa vind, nedät allcn. Han följde henne så skyndsamt som möjlig: utan act brådskan ! skulle se ut gom förlöljelse, och fann att