Aftonbladet – 2 augusti 1869, sida 2

STOCKHOLM den 2 Aug. jis Nordiska rättskrifningsmötet. pa Detta möte, hvilket, såsom vi förut berätsu: tat, från den 25 till och med den 30 julilkä dagligen haft sammanträden här i Stockholm,!; har enhälligt eller åtminstone i det närmaste 1lio enhälligt beslutit föreslå följande ändringar ihv den nu gängse rättskrifningen. 80 För svenskan och dansk-norskan gemensamma bestämmelser: 50 Bruket af e och o såsom beteckning för äoch å-ljuden bör inskränkas, isynnerhet der ett af språken har lång vokal. Ändring af e och o till ä och å bör snarast företagas, der ve först nämda skrifsätt har hvarken etymologisk eller fonetisk grund. Till en början börS? man i bägge språken skrifva. ä i förbindelsen jä, ex. järn, stjärna, tjäna, jämn, hjälm, hjälpa a för jern, stjerna, tjena, jemmn, hjelm, ) ES hjelpa; samt, hvad särskildt dansk-norskan angår, i ljudförbindelserna cg och cv, ex. et eg, en eg, begge, evne. q i inheinska ord utbytes motk, ex. kvast, kvinna, kvälja för qvast, qviuna, qvälja; i dansk-norskan kvinde 0. 8. V. th i inhemska ord utbytes mot t, ex. ty,ld torsdag för thy (i thy att), thorsdag; i dansk-norskan ti, ting 0. 8. V. G x i inhemska ord utbytes mot ks, ex. okse, yks, straks för oxe, yX, strax; i dansk-ja norskan ökse 0. 8. Vv. Onödig sammanskrifning af ord bör undviti kas; alltså till handa, till väga, å sido för tillL handa, tillväga, åsido,; i dansk-norskan oven i köbet, i morgen 0. 8. V. D Den latinska bokstafsformen bör allmäntn införas så väl i tryck som skrift. J För svenskan ensamt gäller: n fo afskaffas såsom tecken för v-ljudet, ex. hava, leva, skriva, kalvar för hafva, lefva,!k skrifva, kalfvar. f afskaffas likaledes såsom tecken för nämda 1; ljud, ex. halv, kalv, hav för halfb, kalf,!g haf. — f behålles framför s och t, der det ljuder såsom f, ex. haft, drift, skrift, tolft, hälft,)v hafsens, lifsens oaktadt formerna hava, driva,lo skriva, tala 0. 8. V. I w och långt si inhemska ord böraicke brukas! k i skrift och ej häller i latinskt tryck, ex.ly Vänern, Värmland för W änern, Wärmland,. F Konsonantfördubbling för uttryckande af! kort vokal behålles i slutet af böjliga ord,!1I hvaremot hon bortlägges i oböjliga ord, eX.ik at, til, up för att, till; upp. ; fö Fördubbling af samma konsonant framförr en tillkommen böjningsändelse, som börjarF k I n V med konsonant, bortfaller, ex. fälde, bygde, väkte, släpte, alt, grant, knapt för fällden, byggde, väckten, släppte, allt, grannt, knappt,. — Der tvetydighet kunde uppstå; behålles fördubblingen, ex. fullt och fult, visst och vist, kallt och kalt, skylide och skylde.lr Den fördubbling af, som i svenskan teck-F nas med ck, behålles, i det ck anses endastls såsom en grafisk beteckning af två samman-d skrifna k. Om afstafning sker, skrifves al-g drig, c på ena och k på den andra raden; alltså ik-ke, tak-ka för ic-ke, tac-kar. Dansk-norskan ensamt angår följande: u e bortkastas i alla de fall, der det är stumt; 9 således: at tro, han tror, mulig för troe, troer,, )F muelig. s Vokalfördubbling till beteckning af längd må icke användas; alltså icke reen, iis,s huus,, utan ren, is, hus. 1 Beteckningen aa aflöses af tecknet å, ex.1 ånd för aand. c I det s. k. tveljud, som bildas af en vo-Js kal med ett följande j-ljud, tecknas det si-ji sta alltid med j, ex. vaje, boje för vaien,j I boiex. i j skrifves icke efter k och g framför de mjuka vokalerna ä, e, ö; alltså ker, kende, kön, ges, gerrig, göre för kjeer, gjerrig, INNE d framför sk och mellan n och s bör icke skrifvas, der det icke hörer till roten; icke häller, der roten ligger utanför de nordiska Ispråken, ex. tysk, kysk, vaske, prins, krans, Idanse, lanse, mnse, grense för ntydsk, prinds, 10. 8. V. Den i svenskan brukliga konsonantfördubblingen i ordens slut till beteckning af kort vokal förordas icke till införande i dansk! norskan. Deremot kan i sist nämda språk undantagsvis användas accent till beteckning Jaf långt vokalljud, der missförstånd eljest j lätt kunde uppstå, ex. n vis mand, en vis : mand. Konsonantfördubbling bör aldrig ega rum framför annan konsonant; således sikre, tapre, fordoble. : Stora begynnelsebokstäfver afskaffasisubstantiv och böra användas endast i första ordet i hvarje mening, i egennamn samt i orden Gud, I (pron.), De, Deres, Dem. Hvad främmande ords stafning angår, har I mötet denna gång stannat vid uttalandet af Iden allmänna åsigten, att från andra språk lånade ord, som kunna, anses såsom fult inI förlifvade med modersmålet, böra skrifvas på -l inhemskt vis. För öfrigt kunna vi meddela, att en kortfattad motiverad redogörelse för mötets beslut I kommer att utgifvas. Såsom ett glädjande bevis på det deltaTgande, hvarmed mötets verksamhet redan lomfattats, kan anföras, att Björnstjerne Björnson i en skrifvelse till en af mötets norske medlemmar förklarat sig vilja i en ny upplaga af sin Arne använda den af mötet antagna rättskrifniogen ); äfvensom att Henrik Ibsen ämnar följa samma grundsatIser i hvad han hädanefter kommer att trycka. I Likaledes har man grundad förhoppning, att en här i Stockholm utkommande vetenskaplig tidskrift skall tillämpa det nya stafvingst sättet. GM HOGG .) Härmed rättas en uppgift i lördagens blad. Fe I Först i eftermiddag kl. 5 hålles det all männa förberedande valmöfet, efter hvilket j Iman torde kunna med någon visshet se, huru ! -I de särskilda fraktionerna komma att grup-!