Aftonbladet – 31 juli 1869, sida 4

å lättsinniga qvinnor från byatna deromkring hålla ett s. k. dansnöje, berättar Norrl. Korr. I. Den mördade jemte 9 andra arbetare från TynI derö kommo i båt från Löfudden, der de under veckans lopp varit på arbete, och ämnade sig till söndagen hem hvar till sitt, men framkomna till Sandströms strand, der alla landstego nyktra och ordentliga, funno de till sin stora förvåning ofvannämnde 8 vilda sällar samlade, i hög grad berusade af den olyckliga svenska nektarn. Nu blef, utan vidare ordvexling, de båda arbetspartierna emeilan en farlig lek. Tynderö-arbetarne blefvo med hugg ach slag öfverfallna af Östrandsborna så oförmodadt och våldsamt, att de icke kommo sig för att göra det ringaste till sitt försvar, utan begåfvo sig på flykten i tanka att åtminstone rädda sina lif för de blodtörstiga bofvarnas mordvaen, som bestodo af spakar, stenar, inlagda i näsukar, knifvar, messingsdosor och jernbetsman. Larsson hann ej långt förrän en af bofvarna, L. P. Melin, nådde honom och med jernbetsmanet honom ett kraftigt slag i hufvudet, så att arsson stupade på stället. Sedan kommo mördarens kamrater, hvarefter de dels med knifvar, dels med spakar, dels ock ytterligare med betsmanet på ett, lindrigast sagdt, djuriskt sätt handterade det stackars offret för deras vildhet, som på stället fick sin bane. Några af Larssons kamrater trädde nu sorgmodiga fram för att taga reda på den med döden kämpande mannen, men blefvo på samma sätt bemötta af våldsverkarne, så att 1 två ytterligare blefvo slagna lifsfarligt. De af Östrandsbofvarne, som särskildt utmärkte sig i den råa bragden, voro L. P. Melin, Ol. Brändström, Wågström och Lundholm, hvaribland de två förstnämnda nu å Hernösands läns-cellfängelse sitta i godt förvar och afbida en snart blifvande ransakning, och de två senare, innan någon häktningsåtgärd hann vidtagas, beredde sig tillfälle att rymma.