Aftonbladet – 31 juli 1869, sida 3

sorgsen, halft förebrående blick, som kon honom att känna sig hafva begått en gryn orättvisa genom sin obetänksamt beundrand blick, och han beslöt att ursäkta sig me att han tyckt sig nästan igenkänna henne och derföre begått ett misståg; men danse var knappt slutad, förrän hon förekom hvarj samtal genom att säga till honom: För mig genast tillbaka till drottninger herre; jag ser att hon ämnar lemna sa en. De voro redan så nära drottoingen att de ej var tid att säga någonting; hän kund blott så lätt söm möjligt trycka den lill: hand han kände darra och bränna i sin, oci vär tvungen att bredvid troustolen lemn; henne med ett hastigt framhviskadt; Par don, madembiselle! på hvilken bön han e erhöll annat svar, än en ökad sirligheti dei sirliga nigning, hvarmed hon afskedade ho nom, Det var redan sent och sällskapet åtskildes få ögonblick derefter, och han var änn yr i hufvudet efter dansen, då han fann si; sittande i ambassadörens vagn och åhörande lady Walsinghams belåtna upprepande af alle de artigheter hon mottagit för sina båd: unga gästers räkning. Sidney, såsom henne: dotters trolofvade, var så godt som henne: egendom, men hon gladde sig också uppriktigt öfver det beröm den unge lord Ribaumont skördat, såsom bevis på förträffigheten af de mästare hon rekommenderat föl att borttaga den landtliga blyghet, hvara: man beklagat att han led. Nej,, sade sir Francis; den som sade att han var för blyg för att komma till hofs talade icke i god afsigt. Dessa få ord ökade Berengers oredige känsla af att befinna sig omgifven af ide falskt spel, Kunde hans slägting vilja med