åtsbolag antagit den sedan flera år på ångåten varande styrmannen Carl Reinhold ;amsjoe, som vi hoppas äfvenledes skall skaffa ig samma goda vitsord, som med skäl i så ikt mått tillfallit kapten Langborg. — Den föreslagra jernvägen från )alsland till Fredrikshald. Såsom förut r berättadt, har landshöfdingen grefve Erik Sparre nyligen varit på besök i Fredrikshald ör att underhandla med myndigheterha om vämnda jernbana. Grefvens resa var — krifver Fredrikshalds Tilskuer — föranledd ut den svenska regeringen, som på Riksdasens uppmaning har ålagt landshöfdingarne utt inkomma med utlåtande om de jernvägsinläggningar, om hvilka det i den närmaste ramtiden kan bli fråga, och då den förelagna anläggningen mellan Dalsland och Fredrikshald enligt grefvens åsigt är ett af le arbeten, som måste komma först i ordningen, vill han genom en personlig rådplägning med myndigheterna i Fredrikshald inemta, om sinnesstämningen der fortfarande vore gynnsam för planen. Grefven fick samma svar som år 1867, nemligen att man anser len ifrågavarande jernvägsförbindelsen med Sverge särdeles önsklig, och att man, under förutsättning att svenskarne gå norrmännen till mötes, vill vidtaga mått och steg för att se planen realiserad, i det att på nästa storthing förslag skall väckas om anslag af erforderligt bidrag till en jernbana mellan Fre. drikshald och den svenska gränsen. Utsigterna för en jernvägsförbindelse med Dalsland tyckas således — tillägger tidningen — vara gynnsammare, än man kunde vänta sig efter det öde, som nyligen drabbade den stora Throndhjemsbanan. Tanken derpå hålles åtminstone ännu vid lif, och ett kommande storthing torde kanske också, likasom det nyss afslutade, visa sig villigare att lemna ett litet bidrag, som kan umbäras af statskassans ordinarie inkomster, än ett stort, som blott kan åstadkommas genom upptagande af ett statslån, för hvilket man onekligen med rätta är rädd. Rom byggdes icke på en dag, och ett jernvägsnät öfver vårt klippiga fädernesland kan man icke heller vänta sig att få otfördt på en gång. Skola jernvägarne verkligen bidraga att föröka nationalvälståndet, få deicke forceras fram. Staten skall öfveranstränga sina krafter genom att inlåta sig i alltför storartade byggnadsföretag lika väl som den private mannen; äfven den kan förbygga sig. Man får i ett fattigt land gå sakta tillväga. Denna tanke, som gjorde afseende på de skattdragandes krafter, låg till grund för senaste storthings beslut i jernvägsfrågan, och om man fortfarande står fast dervid, skall en jernväg mellan Fredrikshald och Dalsland kanske icke bli den sista i raden, då det nästa gång blir fråga om anslag till nya banor. — Kanonutskeppning. 206 st. diverse kanoner och mörsare, , inköpta å auktion å Ny-Elfsborgs numera upphörda fästning, komma, enligt G.-P:n, att från Göteborg till England utskeppas, för att å någon fabrik