Aftonbladet – 29 juli 1869, sida 3

— Klostermysterier. I Krakau har i dessa dagar slöjan ryckts från en af dessa afskyvärda mysterier, hvarpå det katolska klosterlifvet alltid varit så fullt. Från denna stad skrifves den 23 dennes till Wientidningen Neue freie Presse: I förgär inlemnades till härvarande landsrätt en anonym angifvelse, att i det vid Wassola belägna klostret, tillhörande barfota-karmeliternunnorna, sedan på 1840-talet en qvinna hölls inspärrad, afskild från alla andra, i en cell. Angifvelsen innehöll, utom denna uppgift, så många faktiska underrättelser, att domstolen fann sig föranlåten att undersöka förhållandet och anförtrodde detta åt domstolsadjutanten Gebhardt. Denne begaf sig, åtföljd af två embetsmän, till biskop Galecki, förelade honom den af domstolen mottagna angifvelsen och begärde hans tillåtelse att inträda i det eljest för hvarje man tillslutna klostret, Biskopen ville väl i början icke tillägga den anonyma angifvelsen någon vigt — först på hr Gebhardts bestämda förklaring, att han äfven utan biskopens tillåtelse skulle veta förskaffa sig inträde i klostret, gaf han sitt skriftliga bifall, hvilket lemnades till en canonicus. Den af denne kyrklige embetsman ledsagade rättskommissionen (bestående utom hr Gebhardt af en läkare, en embetsman och två borgare) begaf sig genast till klostret, hvars portar först efter långa underhandlingar öppnades. Hr Gebhardt bad att bli förd till abbedissan; denna var dock sjuk. Hennes närmaste klosterförestånderska beslöt sig först efterhand att lemna undersökningsdomaren uppmärksambet. Följ mig utan omständigheter till Barbara Rubriks celli var hr Gebhardts korta tilltal. Verkan af dessa få ord var fullständig, och förestånderskan förde kommissionen till en cell, hvilken var försedd med två bombfasta dörrar. Dörrarne öppnades, och ur cellen slog fram en så vedervärdig stank, att kommissionens medlemmar för ett ögonblick ryggade tillbaka. Kommissionen inträdde, och hvilken förfärlig anblick var det ej! I ett dunkelt, blott genom en i muren anbringad öppning på det sparsammaste upplyst rum låg i en vrå på en half kärfve rattnad, stinkande halm en alldeles naken qvinna. Framför henne stodo på den fuktiga marken två små skålar, innehållande qvarlefvorna af hvita rofvor och något slags mjölröra. Vid anblicken af så många för henne främmande personer uppreste sig skrikande den arma qvinnan, bad om mat, uttryckte ännu många flera önskningar, men återföll snart i sitt förra slöa tillstånd. Updersökningen af fängelsehålan var snart gjord, ty utvm de nakna väggarne och den förut skildrade bädden fanns intet; en öppning, som ledde till den nära cellen belägna orenlighetskanalen, var allt som gjorts för snyggheten. Man tog den olyckliga ur cellen, förskaffade henne nödig beklädnad och förde henne till en annan cell. Kommissionen begaf sig nu till biskopen, hvilken senare snart infann sig på ort och ställe och i osminkade ord gaf luft åt sin harm öfver den hårresande upptäckten. Utan långt betänkande suspenderade han abbedissan och satte sitt sigill på klosterkyrkans tillslntna dörr. — I går företogs den medicolegala undersökningen; resultatet bäraf var såsom man kunnat vänta: den olyckliga är vansinnig. Hon kan icke sjelf uppgifva huru länge hon varit i cellen, hon talar blott om många, många år. — Af intresse är frågan: tillhör den olyckliga orden eller är hon utom densamma stående? TI den af undersökningsdomaren Gebhardt framlagda förteckningen öfver nunnorna finnes icke namnet Barbara Rubrik. Det är domstolevs pligt att bringa klarhet häröfver. — Ett rykte säger, att det är två yngre nunnor, som gjort angifvelsen. Den 24 denves telegraferades till ofvannämnda tidning: I går vid midnattstid egde ett betydande upplopp rum utanför klostret. Man försökte storma detsamma och fördrifva nunnorna, och dessa försök utgingo från borgarne, icke från pöbeln. Fönsterrutorna inslogos. Militärpatruiler skingrade de uppretade folkmassorna. Förbittringen är allmän. Andra underrättelser förmäla, att den olyckliga verkligen är nunna, född 1817, intagen i siostret 1841 och sedan 1848 inspärrad iden rysliga håla, hvarur hon nu förflyttats till en vårdanstalt för sinnessjuka. Flera personer Krakau lära varit i kännedom sedan 10 år tillbaka om hennes inspärrande, men ansett, på grund af konkordatet, att det ej skulle sagnat till något att anmäla saken bos myuadigheterna. Rättsundersökning om saken är nu inledd, och man hoppas, att den skall bedrifvas med all energi. ERRORS TATR Länsstyrelsernas första årsväxtberättelser.