Aftonbladet – 28 juli 1869, sida 2

rösschatull, och kunde ej annat än erkänna att de drag han der såg voro symmetriska, ögonen mörkblå och hyn af en skär renhet, hvartill han icke sett något motstycke, utom hos dessa ståtliga Lotringska prinsar; men han kunde ej bedöma det intryck hans öppna, rena drag och det uttryck af godhet, som bredde sig deröfver, borde göra. Han skakade på hufvudet åt den vackra bilden, småog,då han såg sig rodna vid medvetandet att han bar sig åt som en narr och kastade selan bort spegeln, förtretad på sig sjelf för utt han såg sig ej kunna motstå den första vinna, som visade honom att hon bemärkt ans vackra utseende, och dock viss på att letta just var hvad man varnade honom för, amt besluten att af all sin makt göra motstånd mot en varelse, hvars sköphet och tjus-iingsmakt gaf honom en känsla af oro och ingslan. FEMTE KAPITLET. Cd Fågeln ur klosterburen. Du ungersven, hvad vapen än du bär, Och på hvad väg du lyckan söka må, För svek och falskhet dig att akta lär. Diu bjertas dam kan öfva begge två. Spenser, Fedrottningen. Berengers sinne blef betydligt lättare om ;ckså hans fåfänga led ett litet nederlag, då hevalieren och hans son följande dag bragte wonom skiljebrefvet, för att undertecknas. et skulle derefter undertecknas af Pustacie ch så snart Berenger uppnått sitt tjugoförta år, skulle han till sin kusin Narc öferlåta såväl slottet Leurre som änspråken på ädernegodset i Picardie, allt mot en viss betämd köpesumma, ochsålunda blifva allleles fri och ledig från hvarje länsförpligelse till franska konvwngen.