liga stjerna för det ni ej är i fara att få er hustru derifrån, Ha! ropade Sidney skrattande, ni fich således rätt på er lagliga egarinna. Hvarför föreställde ni mig inte för henne? : Jag blygdes för hennes djerfva uppsyn. Huru? — Var det den sköna fröken, som jag fann er egna eder hyllning ? sade Sidney mycket road, och som betraktade er med så tydlig beundran målad i de smäktande svarta ögonen? Den Jlede fienden anamme deras oförskämdhet! Åh, ni borde blygas att tala så om er egen hustru! sade den elake Sidney, och till på köpet den skönaste... Håll upp, Sidney! Vore hon skönare än Venus sjelf, med ett konungarike i hemgift, tro mig, jag ville inte ha till maka en qvinna, som inte kan rodna. , Hvad? Under samtal med sin laggifte make? sade Sidney. Vore det inte alltför mycken blygsamhet?, Nej, nu, Sidney, gif mig ett godt råd och säg mig er mening, utan skämt. Om: det skulle falla henne in att fatta behag till mig ännu i sista stunden, säg mig, är jag af min ära bunden att inte slita detia fördömda äktnskapsband — band, som det väl må kallas Jag vet ingen hjelp, sade Sidney mycket allvarsamt, annat än de bada förtrollade källorna, hat och kärlek, De kunna icke vara långt borta eftersom det var vid beläg ar Paris Roland och Rinaldo drucko der En annan fråga, som Berenger gerna velat göra, men icke vågade, af ren blygsel och af uktan för gäckeri, var den om han verkligen var så farligt vacker, som hans dam låtit honom förstå. Icke utan att blygas deröfver, tog han upp den lilla spegeln i sitt