Aftonbladet – 28 juli 1869, sida 2

efter att kunna undkomma; men hon smålog och afböjde hvarje försök af andra kavaljerer att vinna hennes uppmärksamhet. Hon talade om drottning Maria af Skottland, som då redan suckade fem år i fångenskapen, och frågade om han icke ansäg sig bunden ati tjena henne, efter som han en gång dansat med henne. Hon. påminte sig väl denna dans! Jag har hört min mor för ofta tala derom för att kunna glömma den,, sade han och hans kind glödde åter på hennes vägnar, som kunde tata om detta utan att rodna. Ni vill öfverskyla er första obeständighet, sade hon skälmaktigt, men hon besparades svaret derpå, ty Philip Sidney kom i detsamma för att säga honom att ambassadören var färdig att resa hem. Han tog afsked med en ifver och. glädje, som ökade hans artighet ända derhän att han bad om en helsning till sin kusin Diane, som han ännu icke sett. Till Diane? sade den sköna damen, litet förundrad, Till fröken Diane de Ribaumont, rättade han sig genast, harmsen öfver sin engelska rättframhet. Jag ber om förlåtelse om jag talade i allt för förtrofiga ordalag om henne. Hon bör vara smickrad af att ni, herr baron, egnar henne den allra obetydligaste hågkomst, sade den sköna med ett ironiskt tonfall, som förundrade Berenger, men det var nu ingen tid till: förklaringar, och med en djup bugning och artig afskedshelsning följde han Philip Sidney till ambassadören, som väntade dem, Nåväl, hvad tycker ni om franska hofvet? frågade Sidney, så snart de båda unga männen: voro allena, Jag vet blott att ni kan tacka er Iyck