Aftonbladet – 28 juli 1869, sida 2

REHRTTRIRIUMETRTIAN NAITINASSIESSKSE AR hvilken artighet den unga damen mottog med en grann nigning. 2 Öch lika vacker som förr? frågade hon. Fulikomligt, svarade han, blott något mera embon point. Ah! sade hon småleende och lyftade sina sköra ögon mot honom, jag förstår nu fuilkomligt hvad denna berömda skönhet var och denna hy, som förskaffade henne benämningen svanen. Meningen var så tydlig att blodet åter rusade till hans kinder. Ingen hade någonsin yttrat ett ord om hans utseende, och smickrad och förvånad som han var, mer och mer inseende huru ovanligt skön den unga damen var, började han gripas af ett slags fasa för att detta just skulle vara den tjusningskraft mot hvilken han blifvit varnad, och det föreföll honom, som. om hon kastat ett nät omkring honom, ur hvilket han, just för det hon var hans egen hustru, omöjligt skulle kunna komma. Nej, min herre,, sade hon skrattande, skulle ett ord från den som står er så nära, vara för mycket för er blygsamhet? Är det möjligt att ingen sagt er att ni är vacker? Eller förstår man sig icke på grekiska drag och blå ögon i de feta engelsmännens land? ; ni kunnat bo på landet i hela ert f? a prinsar:äro färdiga att hänga sig vid tanken på en sådan bannlysning. Har ni aldrig varit vid hofvet, kusin ? Jag har blifvit presenterad för drottning Elisabeth. Hon började genast fråga efter de förnämsta personerna vid hofvet med en hastighet och ett skarpsinne, som förvånade och förskräckte honom, ty han kände-mer och mer att han var i en lika klok som skön qvinnas makt. Den dragningskraft hennes personlighet utöfvade, kom honom att längta