Aftonbladet – 23 juli 1869, sida 3

I ———— ———— rr nor i Frankrike, i hvarje den skönaste färgskiftning som klädsel kunde åstadkomma; armar, hals och hår gnistrade af juveler; spindelväflika ringkragar omgåfvo deras fina nackar likt elfvornas vingar; deras klingande skratt blandade sig med musiken, der de sutto, stodo eller gingo behagfullt samtalande än med hvarandra, än med kavaljererna, hvilkas rika sammetsdrägter och juveler passande blandade sig med damernas ljusare utstyrsel. Dessa voro de tjuserskor, om hvilka han hört talas, enkedrottningens sqvadron, de farliga varelser, mot hvilka han borde stålsätta sig. Och hvem af dem var väl det barn, som han lekt med, som han lofvat sin tro? Det var som en förtjusande romantisk dröm bara att se på dessa sköna väsenden, och han stod som om han skådat i ett förtrolladt glas, tills sir Francis Walsingham kom fram till honom och sade: js Kom ni, min unge vän, ni måste betyga drottningarneer vördnad. Sidney, ser jag, är som vanligt just i sitt element konungen har tagit honom för sin räkning. Katarina af Medicis satt på en hög sammetsstol och samtalade med det tyska sändebudet. Aldrig vacker, visade hon sig mera till sin fördel i mognare år än i sin ungdom, och all den värdighet, en hel lefnads makt och välde öfver andra kan förläna, sågs i hennes hållning och åtbörder, i det sätt, hvarpå hon har:sitt hufvud och rörde sina utsökt vackra bänder. Hennes ögon voro eom s0nens något utstående och gjorde intryck af att kunna se rundt omkring sig, öfverallt på en gång, och hennes småleende var i högsta rad intagande. 2 Red (Forts. följer )