Aftonbladet – 23 juli 1869, sida 3

resentationerna, men då Karl hörde namnet ibaumont, utropade han: Hvad, min herre, föreställes ni vid mitt hof af vår goda systers af England sändebud ? Walsingham svarade för honom, med en antydan på de för drottning HElisabeths giftermål med en fransk prins då pågående underhandlingarne: Sire, under nuvarande lyckliga förhållanden behöfver man icke vara en mindre trogen fransk undersåte för det man eger land och gods i min kungliga herrskarinnas rike., Hvad säger ni, min herre? sade kungen skarpt; har ni kommit hit för att förkasta ert land, er religion — och er gemål, så som man sagt mig? Jag hoppas, sire, att aldrig behöfva bevisa trolöshet der jag är tro och huldhet skyldig, svarade Berenger, förlägen, varm och drifven till det yttersta. Icke så illa svaradt af den engelske jätten, sade Karl afsides till en at sina uppvaktande herrar; derpå vände han sig ifrigt till Sidney, hvars lysande talang redan började blifva erkänd, och började tala om Ronsards senaste sonett, hvarvid han visade mycken både smak och kännedom om poesi. Högeligen intagen af Sidney, qvarhöll konungen samtliga engelsmännen genom en inbjudning till Walsiogham att höra musik ienkedrottningens rum; och Berenger, som följde sina vänner i spåren, fann sig snart i en rymlig sal, med en upphöjd läktare för musiken, väggarne prydda af ypperliga taflor, samlade afFrans I, grekiska och romerska statyer i hörnen och bär och der skåp med dyrbarheter, och antiqviteter. -Men Berenger såg just icke mycket af detta: han blef bokstafligen bländad af den lysande samling, hvari han blef införd. Der rörde sig de skönaste qvin