Aftonbladet – 23 juli 1869, sida 3

föreställa er för min hustru och mina gäster; sedan skall jag gifva er edra bref, och ni skall gå tillbaka och ursäkta er hos chevaliern. , .Berenger tyckte sig genast hemmastadd, så snart sir Francis sålunda företog sig att bestämma öfver honom, och steg med gladt mod in i matsalen, der man lemnat det stora matbordet och samlat sig omkring ett mindre, som stod vid ett af de breda fönstren och omkring hvilket sutto sex, åtta personer, med frukt, vin och kakor framför sig, och med små hundar vid sina fötter eller i skötet; en af de unga herrarne hade en luta i handen. Der voro ambassadörens fru och döttrar, ett par unga herrar som nu för tiden skulle kallats attacheer, ett par af lady Walsinghams uppvaktande damer, huskaplanen och den unga herrn med lutan, som kallades mr Sidney, och var son till lordlöjtnanten af Irland. Berenger blef genast erbjuden plats och en pokal (d. v. s. ett högt, smalt glas, med en vackert vriden fot) med vin, som han tömde till svar på den välkomstskål, hvarmed han helsades, svarade på vänliga frågor om hans slägtingar i England och på de skålar som druckos till deras ära, hvarefter lady Walsingham bad att mr Sidney skulle sjunga den madrigal han lofvat; efter denna sjöngs en så kallad glee Sidney, en annan ung berre och de båda fröknarna Walsingham; och slutligen upptäcktes det att baron de Ribaumont hade godt öra och öfvad röst och kunde sjunga just den stämma som felades i en italiensk sång, som de unga böllo på att inöfva. Och så flydde en timme eller par på ett högst angenämt sätt, tills en bestöflad och sporrbeklädd kurir kom in med depescher för hans excellens, som, sålunda ryckt ur sin drömmande njutning af stunden, steg upp och