Vi ha redan flera gånger sökt visa, att hvarje förslag till tryckfrihetsreform, som stadgar boktryckareansvarighet, utan att på samma gång bestämdt angifva hvad boktryckaren har att för sin säkerhet iakttaga, för att kunna på ett rättsgiltigt sätt leda från sig ansvaret på skriftens författare eller utgifvare, ovilkorligen måste leda till bokryckare-censur. Boktryckaren är och måste vara industriidkare; en tryckfrihetslag får icke af honom fordra litterärt och politiskt omdöme; den måste noga specificera de reglementariska bestämmelser, efter hvilka han vid sitt yrkes utöfning har att rätta sig, för att icke göra sig skyldig till lagöfverträdelser. Vi ha nyligen anfört ett exempel på, hvad följden blir, när man vill välta på boktryckaren ett principielt politiskt ansvar. Nu har åter en händelse tilldragit sig med en fransk tidning La Råöforme, hvilken innebär on ganska kraftig varning mot alla sådana lagstaagaden, som kunna medföra en nödtvungen boktryckar. CONSUF. Det missöde, hvarför tianingen Röforme råkat ut, torde kunna bäst inhemtas ar 1ö:jande bref, som tidningens redaktör, A. Malespine, låtit införa i Journal des Debats. Det lyder sålanda: , Min herre! År en tidning tidningsredaktörens eller boktryckarens verk? Den 14 Juli måste tidningen Reforme utkomma med två blanka spalter till töljd af de farhågor, som den uteslutna artikeln ingaf boktryckaren. I förgår och i går vände vi oss till en annan boktryckare, men trots alla bemödanden kunde tidningen icke utkomma förr än mycket sent och efter att ha underkastats en mängd uteslutningar. Idag möta samma svårigheter på nytt. Under så abnorma förhållanden anse vi det vara vår strängaste pligt att upphöra med utgifningen. Vi vilja icke längre underkasta oss en föregående censur, hvilken vi anse förgriplig mot vår publicistvärdighet. La Reforme skall således icke utkomma i afton. Detta afbrott skall icke bli långvarigt. Tidningen skall åter utkomma torsdagen den 22 Juli, då vi hunnit sjelfva uppsätta ett tryckeri. Mottag 0. s. V. A. Malespine. KSR