Aftonbladet – 21 juli 1869, sida 3

RR Mm. lära. Bibeln är der tolkad enligt Origenes skola. Allegorien och verkligheten blandas på ett undransvärdt fritt sätt. Föreningen af ordoch symbolmeningen visar tydligt, hur hela verlden då var förtrogen med denna subtila exeges och följde lätt läraren eller artisten i hans tolkningsfantasier. Denne man, som slår klippan, är än Moses, än Petrus, Vattnet är ej blott källan i öknen, det är en nådsoch lifsbrunn, deri en rest dope en yngling; det är ock verldsHarv. vari menniskofiskaren kastar sina nät. ÅAllegorierna fortgå från en scen till en annan. Än betecknar fisken en ny församlingsmedlem; än Kristus sjelf, om på ett trefotigt bord, bredvid det myst ska brödet, erbjuder sig som näriog åt sina lärjungar. Det skopp, hvarifrån man kastar Jonas i hafvet, bär ett kors på sin mast; det är på samma gång kyrkan, som en Callisti samtida jemför med ett rigg stormvågor, m.en aldrig öfversvalladt. Rom var sålunda denna tid ganska förtrogen med alexandrinska skolans sinnrika tolkning. ä Om a år går konsten nya vägar. Målningarne bli historiska och framställa stundom förföljelser. Ju mer man framskrider mot tredje seklet, blir enformigheten större; man har blott ett manår för att framställa Kristus, Lazarus eller Jonas. , Man nalkas den byzantinska orörligheten. Åfven inskrifterna bli stereotypa. Påfvarne bli administratorer och. grekiskan uttränges af latinet. Romerska andan bemäktigar sig på allva vesterländska kyrkan. Den har föga smak för grekiska sinnets raffinerade allegorier och subtiliteter och älskar mer att ta sakerna i blstörisk och reel mening än att förlora sig i symboliska tolkningar, deri alltid så mycket fantasi ingår.